Dag 9 – 29 juli 2014 tisdag

Det blåste hela natten och det gjorde att vi fick sova med fönstret stängt, annars hade det blåst in i sovrummet. Men på morgonen lyste solen igen och värmen var tillbaka. Morgonen började med ”backträning” för de i hushållet som ville det. Jag valde att sova istället! Dock verkade det som att de som var med var nöjda. Därefter åt vi frukost och sedan gav vi oss iväg till Haut-de-Cagnes.

Hait-de-Cagnes

Hait-de-Cagnes

Det var intressant med smala vägar och gränder. Vi började undra hur det skulle gå. Men vi kom fram och vi lyckades hitta en parkering. Vilken vacker medeltidsborg och by!

Borgen

Borgen

Den byggdes av ätten Grimaldi (förfäder till den nuvarande hertigen av Monarco) på 1300-talet. Borgen byggdes från början som en försvarsfästning, fast på 1600-talet byggdes den om till att även vara en bostad. Kapellet, som fanns precis bredvid borgen, är en filial till domkyrkan i Notre Dame och var lika vackert som den lilla byn.

Kapellet i Haut-de-Cagnes

Kapellet i Haut-de-Cagnes

Tyvärr är det tisdag idag och det gjorde att vi inte kunde gå in och titta på borgen eller museet som fanns inte så långt därifrån. Jag fick aldrig någon förklaring till varför det var stängt på just tisdagar. När jag frågade så verkade som att det var en självklarhet att det var stängt på denna veckodag.

Bygata i Haut-Cagnes.

Bygata i Haut-Cagnes.

Vi gick runt i byn istället och tittade på den fantastiska utsikten och därefter åkte vi ner till centrum i Cagnes-sur-Mer. Väl på parkeringen började jag och min man att diskutera om vi hade några mynt i euro när en dam kom och frågade om vi ville ha hennes parkeringsbiljett. Självklart ville vi det och vi tackade den snälla damen för två gratis timmar.

Vi gick runt i centrum och såg oss omkring och samtidigt tittade vi efter något bra matställe att äta på. Det var svårt att enas om var vi skulle äta, men till sist hittade vi ett ställe som verkade bra, ”Kelly’s Pizzeria”. N, M och deras son gick in och tog ett bord till oss medan vi under tiden var inne i en sportaffär och köpte badskor till oss alla. Ni kanske kom ihåg att jag pratade om det tidigare? Stranden här är stenig och det gör att det gör ont i fötterna att bada i havet utan badskor. Efter det köpet gick vi till ”Kelly’s” och vi kom fram till att det var en fin restaurang med många fransmän och människor utifrån som åt. Utifrån såg den inte mycket ut för världen, men inuti var den mycket fin. Vi kom fram till att pizzerian troligen var döpt efter Grace Kelly. I vilket fall som helst var det god mat där, säkert beroende på den vedeldade stenugnen. Jag har aldrig ätit så goda pizzor och allt som vi beställde var i jätteportioner. Vi blev mätta och belåtna och sedan åkte vi tillbaka till huset.

Pizza på Kelly's

Pizza på Kelly’s

Herrarna släppte av oss i huset och sedan åkte de vidare för att handla mat. Vi som var hemma placerade oss vid poolen för det var verkligen varmt. Jag tror att det var ca 30 grader och barnen ville bada. Det var skönt! Det tråkiga var att det rullade in mörka moln på himlen från bergen och mycket riktigt blev det åska senare på eftermiddagen. Det regnade också och temperaturen sjönk drastiskt. Barnen tittade på film, herrarna säkerhetskopierade foton, jag började laga middag och M packade. Det är nämligen så att den andra familjen ska åka hem tidigt imorgon bitti. Det är ledsamt, men ibland räcker inte tiden till.

Till middag åt vi schnitzel som stektes i ugnen tillsammans med potatis och morötter. Den här kvällen satt vi länge och pratade efter maten vid bordet. Tyvärr blev det lite kallt på terrassen, men egentligen gjorde det inget för vi flyttade in i vardagsrummet istället. Vi fick höra hur deras rutt hem skulle gå och vi fick visa hur vi hade tänkt oss resten av vår resa. Då slog det mig att det faktiskt har gått halva resan idag. Vart har tiden tagit vägen? Det gäller verkligen att njuta av de dagar vi har kvar.

 Bougainvillea glabra som växte vid poolen.

Bougainvillea glabra som växte vid poolen.

När kvällsfikan var klar tog vi adjö av den andra familjen, eftersom de ska åka riktigt tidigt imorgon bitti. Jag känner att jag troligen inte kommer att vara vaken så dags, utan maken får gå upp och låsa efter våra vänner. Nu sitter jag och min man själva i vardagsrummet. Jag skriver i dagboken och han har tidigare lagat Prinsens shorts som hade gått sönder. Nu ser jag att han sitter och har somnat i soffan och därför känner jag att det är dags att gå och lägga mig.

Publicerat i Familjen, Historia, Reflektioner, Semester | Märkt , , , , , , , , | 3 kommentarer

Dag 8 – 28 juli 2014 måndag

Idag har vi varit iväg på vårt Familjeäventyr i en vecka. Tiden har verkligen gått fort! Men roligt har vi det i alla fall. Nu när jag har varit här på den Franska Rivieran några dagar så kan jag förstå varför människor väljer att åka hit och varför de köper hus eller lägenhet här. Det är livet att sitta under en palm och lyssna på sorlet av havet, människor och flygplan.

Medelhavet

Medelhavet

Dock hade jag kunnat avstå alla bilar… Bilar är verkligen ett gissel här! Människorna som kör bil här kör som galningar. Det gäller verkligen att bara bry sig om vart man själv ska och sedan verkar inställningen vara att man bara kör. ”Strunta i att det finns andra medtrafikanter. De är bara hinder som ska forceras”, verkar många tycka här.

Även denna dag började med en strålande sol och blå himmel. Detta ändrade sig dock under frukosten då lätta slöjmoln drog in över solen. Det gjorde ingenting, eftersom värmen ändå fanns kvar. Vid frukosten var det dags att fira nästa födelsedagsbarn, våra vänners son M. Han fick en modell av solsystemet som han får montera och måla själv. Sedan drivs planeterna med ett solcellsbatteri. När frukosten och firandet var över bestämde vi oss för att åka ut till stranden idag också. Vi var där i några timmar och hade det helt underbart. Idag såg vi att det inte var lika många badgäster på stranden. Troligen beror det på att det är måndag och eftersom vi är på den allmäna badplatsen så var det inte lika många fransmän där. Det var höga vågor idag också med starka strömmar, precis som igår innan vi åkte hem.

Vågor med starka underströmmar.

Vågor med starka underströmmar.

Under tiden som vi satt på stranden började vi räkna in flygplanen som landar i Nice, på Cote d’Azur. Det var otroligt många. Tydligen flög planen in längs med stranden och de landade i ett med bara några minuter emellan. Dessutom räknade vi in att det landade ca fyra plan och sedan lyfte ett plan. Undrar var man gjorde av alla plan på flygplatsen? Vi kunde se några stycken som ställde upp sig, men det kunde långt ifrån vara alla som landade. Jag får väl se om jag någon gång flyger till Nice så kanske jag kan se hur det går till på flygplatsen där. Det hade varit intressant!

Inflygning mot Côte d'Azur.

Inflygning mot Côte d’Azur.

När barnen och vi vuxna hade byggt stentorn, badat och solat några timmar var det dags att köra till affären och handla mat och badskor. Vägarna här är verkligen ett gytter och de går fram och tillbaka och GPS:en har inte riktigt koll på vilka vägar som är enkelriktade så det är problematiskt att ta sig de 4 km som vi har till stranden. Jag kan säga att det var inte lättare att ta sig till affären. Men vi lyckades och kom till Casino.

Rondellen vid Casino.

Rondellen vid Casino.

Det är en trevlig affär med lite av varje. Man kan säga att det är en korsning av ICA Maxi och ICA Supermarket, den franska motsvarigheten till de amerikanska Byerly’s vi besökt för många år sedan. Tyvärr hittade vi inga badskor, men allting annat som vi ville ha fann vi. Dessutom lyckades vi med att stoppa upp hela kassakön med att försöka fråga efter flaskvatten. Det gick, men tog tid. Därefter var det problem med en prisetikett som vi skulle ha satt på våra nektariner. Då visade det sig att etiketterna var slut. Vår kassörska stängde sedan sin kassa och gick där ifrån. Hon verkade lite uppgiven.

Tillbaka i huset hjälptes vi åt att laga mat i familjen. Den andra familjen var inte med hem, eftersom de valde att åka in till Nice och göra stan istället. Men vi som var hemma lagade lax och kokade potatis. Det är en utmaning att laga mat i någon annans kök. Tur att jag hade med mig några saker hemifrån Sverige. Det gör att maten inte blir så mycket annorlunda här än hemma. Vi åt och gick sedan ner till poolen och tillbringade eftermiddagen där. Det var härligt, men det märktes på vädret att det låg väderförändring i luften. Det tornade upp några mörka moln och temperaturen sjönk.

Oväder uppe på bergen bakom Cagnes-sur-Mer.

Oväder uppe på bergen bakom Cagnes-sur-Mer.

Det gjorde att vi valde att gå inomhus och läsa lite böcker, spela spel och leka med saker som var med på resan. Rätt vad det var hade vi somnat nästan allihopa. Tydligen var vi väldigt trötta!

Jag började sedan laga mat och de andra tog sig en dusch. Middagen ikväll blev ugnsstekt kyckling med potatisklyftor, tomater och broccoli. Den var god, men den tog lång tid att laga. Visserligen var det tur, eftersom då hann den andra familjen också hem. Vädret hade i alla fall blivit bättre och värmen var tillbaka. Det gjorde att vi kunde äta på terrassen idag igen. Härligt! Efter maten började vi prata om olika tekniker inom friidrott och karaten. Intressant att höra hur andra idrotter gör. Det hela slutade med att vi som är en karatefamilj fick visa lite steg och rörelser och de som håller på med friidrott visade olika löpstilar. Spännande att få prova nya saker och samtidigt se att en del grunder är lika.

Kvällen avslutades med en gemensam fika innan det var dags att gå och sova. Nu när jag sitter ute på terrassen känner jag att det sämre vädret har kommit tillbaka. Det är kallare ikväll och det har börjat blåsa mer. Hoppas att det stabiliseras tills imorgon! Då har vi nämligen planerat att åka till Haut-de-Cagnes, en gammal medeltidsby med borg och kyrka här intill. Där finns även ett museum över Monsieur Jean-Henri Grimaldi.

Godnatt mina vänner! Vi hörs imorgon igen.

Publicerat i Familjen, Reflektioner, Semester, Väder | Märkt , , , , , | 4 kommentarer

Dag 7 – 27 juli 2014 söndag

Underbara sol! Det var så härligt när vi öppnade fönsterluckorna och såg att solen var uppe och himlen var alldeles klarblå. Men egentligen ville jag inte vakna, eftersom jag faktiskt inte hade sovit så bra. Det var så mycket nya ljud och mycket som var annorlunda. Dessutom tror jag att jag var övertrött. Dock hjälpte solen till och den fina utsikten från fönstret gjorde att jag vaknade till fort.

Utsikt från vårt sovrum.

Utsikt från vårt sovrum.

Vi kom i kläderna och tillsammans lagade vi frukost. Under tiden gick barnen och N ner till poolen och tog sig ett morgondopp. De var helt ensamma där så dags. Jag tror att grannarna sov fortfarande. Sedan serverades den enkla, men goda, frukosten. Därefter samlade vi ihop våra saker för en dag på stranden. Vi satte oss i våra bilar och åkte ner till parkeringen vid Hippodrome de la Côte d’Azur där vi sedan tog oss till den allmäna stranden. Det blev alltså inte stranden i Antibes utan den här i Cagnes-sur-Mer. Men det gjorde absolut inget för den var fin med runda stenar i olika storlekar som var helt perfekta att bygga fina torn med.

La Plage i Cros-de-Cagnes.

La Plage i Cros-de-Cagnes.

Cagnes-sur-Mer är en stad som ligger på Franska Rivieran i departement Alpes-Maritimes och regionen Provence-Alpes-Côte d’Azur (PACA) och är uppdelad i olika delar, t. ex. centrum ligger inte längs med den 3,5 km långa kusten i bukten Baie des Anges utan vid foten av den äldsta delen Haut de Cagnes (= den höga delen av Cagnes) uppe på en kulle. Den andra äldsta delen är Cros-de-Cagnes, ett gammalt fiskesamhälle som tillhör Cagnes-sur-Mer. Där bedrivs fortfarande fiske aktivt från hamnen. I norra delen av området finns det två berg; Baou de la Gaude och Baou de St Jeannet. Från dessa berg rinner floden La Cagnes som har gett staden dess namn. Staden är liten om man ser enbart till ytan, men folkmängden är  trots detta ca. 49 000.

Ordet ”Cagnes” är från början liguriskt och betyder ungefär ”boplats på den rundade kullen”. Området var från början bebott av liguriska kelter och därefter var det gallo-romare som tog över makten. Från 1500-talet och framåt räknades hela området som ett gränsland mellan Frankrike och grevskapet Savoy. Cagnes gyllene era var under Ludvig XIII:s regeringsperiod. Då gjordes bland annat Jean-Henri Grimaldis slott om till ett vackert boende, ca 1620. Ludvig XIV och Ludvig XV gjorde att det blev sämre för befolkningen i Cagnes på grund av alla krig. Under franska revolutionen fanns det mest bönder i Cagnes.

Dessa bönder begav sig två gånger om året ner till kusten som bestod av kärr och sten för att fiska och bodde vid dessa tillfällen i skjul i området Cros-de-Cagnes (cros = tom, ihålig). Cros-de-Cagnes växte så småningom och människorna började stanna längre på platsen. Detta gjorde att det fanns behov av affärer, skolor och frisörer. Cagnes växte samman med Cros-de-Cagnes och bildade en tätort som baserades på fiskerinäring och odlingar på kullarna i de norra delarna.

I början av 1900-talet började Cagnes tilltala konstnärer, så som Pierre-Auguste Renoir. Det här spred sig och flera impressionister kom dit för att diskutera och utöva sitt konstnärskap. Konstnärerna och deras mentorer hjälpte till att göra området intressant och turistvänligt. Idag ger turistnäringen den största inkomsten till de som bor i Cagnes.

Utsikt över Cagnes-Sur-Mer från Haut-de-Cagnes.

Utsikt över Cagnes-sur-Mer från Haut-de-Cagnes.

Vi tillbringade några timmar vid havet och nästan alla barnen låg i hela tiden. Dock lyckades jag inte få i min man. Jag tyckte att han i alla fall skulle doppa sig. Det är i alla fall Medelhavet. Det gick inte alls! Han är bra envis min gubbe… Men sedan kom tidvattnet och strömmarna blev så starka så vi bestämde oss för att gå och äta lunch istället. Vi hittade en kinarestaurang och där stannade vi länge. Det var riktigt gott med kinamat efter att ha levt på pasta och pizza i flera dagar. Jag tror att alla blev nöjda, för det blev tabberas på alla faten. Därefter åkte vi tillbaka till huset, men på vägen hem försökte vi handla i den lokala affären Casino fast den hade hunnit stänga medan vi var på stranden. Vi får göra ett nytt försök imorgon istället, när det inte är söndag och tidig stängning överallt.

Väl i huset igen ville barnen bada i poolen. Den här gången var vi inte själva i poolen. De som var där var svenskar som tillhörde huset bredvid oss samt ett av fackets övriga hus här. Det var skönt att komma i poolen igen, eftersom det var 41 grader varmt. Barnen dök och simmade och till och med vår Prinsessa kunde hoppa från kanten och simmade även under vattnet. Om vädret fortsätter så här kommer hon att vara en riktig fisk, precis som Kronprinsen och Prinsen.

Jag och M gick upp efter en stund och satte oss för att läsa i solstolarna, men det blev för varmt så vi fick placera oss i skuggan istället. Vår Kronprins och sonen i våra vänners familj tittade på en film som de andra inte fick se på efter badet och jag och de andra barnen spelade kort istället. Under tiden solade en del vuxna eller duschade. Därefter var det dags för att laga middag tillsammans. Det blev stekta benfria kotletter, pasta och broccoli. Jag tror att alla gillade det. Resterna som blev över  gjorde jag en pastagratäng på, som vi kan ha  till frukost imorgon.

Vid halv åtta-tiden på kvällen badade barnen en gång till. Det märktes när de kom upp från poolen att de var trötta och därför började vi kvällsläggningen, men först firade N, M och deras son vår Kronprins. De har inte haft möjlighet till det tidigare. Kronprinsen blev väldigt glad för sin present, ett presentkort på bio, och jag tror att han redan har funderat ut vilken film han ska se. Nu ligger i alla fall alla barnen och det börjar bli dags för mig att också gå och knyta mig.

Publicerat i Familjen, Historia, Reflektioner, Semester, Väder | Märkt , , , , , | 3 kommentarer

Dag 6 – 26 juli 2014 lördag

Idag var det lika dåligt väder som det var fint väder igår. Morgonen bjöd på åska och regn och det såg inte ut som att det ville sluta. Vi började dagen med att sjunga för vår Prins klockan sex på morgonen. Det kändes tidigt, men eftersom vi ville iväg i hyfsad tid så var det en lagom tid att gå upp. Vår Prins blev i alla fall glad för de små paketen som vi hade med oss. Visserligen har vi egentligen redan gett honom presenter när vi firade båda pojkarna samtidigt, men han verkade så besviken när vi sa att han inte skulle få några på sin födelsedag så jag samlade ihop några småsaker; resespel, kortlek och en liten bil som han kan ha i sin samling (Cadillac ’54).

Frukosten åt vi snabbt och direkt efter samlade vi ihop det sista av vår packning. Därefter kom det trevliga jobbet med att ta ner all packning och stuva in det i vår bil i ösregnet. Jag kan inte säga nog ofta hur glad jag är över att vi har lånat en takbox. Det hade aldrig gått annars! Men efter att min man hade pusslat med väskorna en stund var allting med. Regnet öste fortfarande ner och vi blev rejält blöta när vi satte oss i bilen. Förresten så glömde jag säga att vår bil hade klarat natten bra på sin parkering. Det var skönt och jag tror att min man kunde andas lättare när han såg att allting var okej med bilen.

Hej då Hotel Caravel!

Hej då Hotel Caravel!

Vi kom i väg kvart i nio och det var jag som började köra. Idag skulle vi köra på den västra sidan av Gardasjön. Det var en upplevelse! Egentligen tror jag att det är väldigt vackert att köra på den vägen, men inte när det regnar och åskar… Det samlades stora sjöar av vatten på vägen och det var en smal och krokig väg. Dock gick allting bra och vi kunde därefter ansluta oss till Autostradan efter Brescia. Sedan tuffade vi på ända fram till halv ett. Vi stannade då på ett matställe längs med Autostradan som kallades för Autostopp. Det var ingen bra mat där, men vi kunde i alla fall äta oss mätta.

När vi sedan körde vidare körde vi fel i Genua. Det var tydligen en sådan dag idag för detta råkade vi faktiskt ut för tidigare också. Vår GPS trivdes inte alls. Suck! Men vi klurade ut det med hjälp av N:s GPS och sedan var det raka spåret vidare till Monaco. Det var riktigt roligt att se det nu när jag har blivit vuxen. Jag och mina föräldrar var där en gång i slutet på 80-talet. Vi körde igenom Monte Carlo och tittade på det rika folket och deras bilar, båtar och casinot.

Monaco

Monaco

 

Jag blev lite besiken på hur litet casinot såg ut. Men resten var imponerande! Något annat som var roligt att se var vilken otrolig höjdskillnad det var hela vägen från motorvägen ner till Medelhavet. Det var inte lika roligt när bilen skulle kämpa sig upp igen. Tur att det är en D5 som vi kör med.

Hamnen i Monaco

Hamnen i Monaco

Efter Monaco började det bli riktigt spännande. Vi skulle hitta vårt hus som vi hade hyrt i Cagnes-Sur-Mer. Naturligtvis gick det inte bra och vi körde bort oss totalt, trots att vi bara var 200 meter från huset vid första försöket. Sedan kom vi runt i en cirkel som gick neråt. Vi stannade till vid en Lidl-affär och handlade lite förnödenheter inför frukosten imorgon. Vilken tråkig affär och omöjlig att hitta något i. Jag och våra barn satt och väntade i bilen så länge, men jag hörde att de andra var väldigt missnöjda. När vi sedan skulle ta oss ifrån parkeringen och ut till vägen stod en lastbil och stoppade så att vi knappt kom ut. Efter lite klättring över en hög betongkant, med centimeter till godo till lastbilen, gick det dock bra, även om det var nervöst en stund. Det verkade inte som att det här var en bra dag för oss.

Till slut kom vi alla fall rätt! Det var helt underbart när vi hittade nyckeln i brevlådan och kunde springa in och titta runt bland de olika rummen.

Infarten till Les Mas de Haut de Cagnes.

Infarten till Les Mas du Haut-Cagnes.

Vi lastade ur och började fördela de olika rummen. Alla pojkarna valde att sova i en egen del av huset. Det var inte speciellt praktiskt tyckte vi föräldrar, men vi ger det en natt så får vi se hur det blir de övriga nätterna. Maken bäddade två av barnens sängar, sen gav sig han och N ut och handlade mat för kvällen och de hittade även mat till morgondagens middag, medan jag och M bäddade klart samt förberedde i övrigt. Det var verkligen gott med mat efter alla turer med att hitta rätt under dagen.

Efter maten tittade barnen på ”Dumma mej 2” och vi vuxna satt ute på terrassen och drack en kopp te. Det är semester när den är som bäst… Imorgon har vi planerat att åka och bada i Antibes. Det ska bli skönt att få bada i Medelhavet. Nej, nu är det bäst att jag avslutar för idag. Vi hörs imorgon igen!

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Dag 5 – 25 juli 2014 fredag

Äntligen vaknade vi upp till en dag med strålande sol och klarblå himmel! Dessutom kändes vindarna riktigt varma och utlovade kanonväder. Vädret har varit lite fram och tillbaka här i Torbole och troligen beror det på de höga bergen som omger platsen. Men idag blir det precis som vi har tänkt oss att det ska bli.

Vi började som vanligt med Hotel Caravels goda frukostbuffé. Prinsessan ville som vanligt bara äta pålägg och jag tror faktiskt att några småkakor slank ner också. Därefter satte vi oss i bilarna och begav oss ut på vägarna. Vi började med att köra tillbaka norrut, mot Nago, och sedan följde vi SS 12 hela vägen ner till Verona. På vägen såg vi massvis av fina vingårdar, men vi stannade inte vid någon utan sa att vi skulle försöka hitta någon på vägen tillbaka.

Vinstockar längs med vägen.

Vinstockar längs med vägen.

Verona är en gammal kulturstad och finns med på UNESCO:s världsarvslista. Staden ligger vackert vid floden Adige i Veneto-disktriktet alldeles öster om Gardasjöns sydöstra spets. Dess läge gjorde att Verona var en viktig knutpunkt för resande, eftersom den nord-sydliga vägen genom Alperna här korsar den öst-västliga vägen som går över Po-slätten i norra Italien.

Det är ingen som vet hur gammalt Verona är eller hur namnet har uppkommit, men forskare vet att det har bott människor i området sedan förhistorisk tid. Staden som växte fram togs sedan över av ett folkslag som kallas för etrusker och därefter tog romarna makten över denna viktiga stad. De anlade en viktig romersk militär besittning, som kallades för Colonia Augusta Verona, och precis som sedvanligt delades den gamla delen av Verona upp i fyra kvarter av två korsande huvudgator. De flesta av de romerska lämningarna kan dateras till 100-talet f.kr, till exempel; amfiteatern (Arena di Verona), bron över Adige (Ponte Scaligero) och den romerska teatern (Teatro Romano). Verona var en viktig del av det romerska riket och det märks bland annat på att tre antika vägar slutar i Verona; Via Claudia Augusta, Via Gallica och Via Postumia.

Verona

Verona

När vi kom till Verona körde vi runt lite innan vi hittade ett bra parkeringsställe, vid Arsenale. Det var ett fint ställe precis vid borgen som ligger vid floden som rinner igenom Verona (Adige). Intressant hur de hade byggt vallgraven som en del av floden och sedan se resterna av muren som fanns kvar.

Ponte Scaligero eller Ponte di Castel Vecchio – Är en befäst bro som byggdes i mitten av 1300-talet över floden Adige. Den förstördes vid olika tillfällen och byggdes upp igen. Sista gången  den förstördes var under andra världskriget av tyskarna och även en annan bro (Ponte della Pietra) som också går över floden blev förstörd. Men i början av 1950-talet byggdes broarna upp igen.

Ponte di Castel Vecchio

Ponte di Castel Vecchio

Vi promenerade därefter vidare mot Arenan, en gammal amfiteater som var väldigt välbevarad. Vi gick aldrig in, eftersom vi tyckte att det var onödigt dyrt. Dessutom hade det börjat bli väldigt varmt så här mitt på dagen (41 grader).

Arena di Verona – Arenan är elliptisk med yttre mått 152×125 meter (inre mått 75×44 meter). Amfiteatern är en av de största i Europa som finns kvar. Det är bara de i Rom och Capua som är större. Genom åren har arenan förstörts efterhand, bl.a. på grund av jordskalv 1117. Detta gör att det endast finns fyra valvbågar kvar, men de gör att det ändå går att se hur stor arenan var med en höjd över 30 meter. Idag används amfiteatern till opera- och balletföreställningar under juni-augusti. Den rymmer ca 20 000 åskådare.

Arena di Verona

Arena di Verona

Istället så strosade vi mot Julias och Romeos balkong som ligger mitt i staden. Visserligen vet jag att det inte är den rätta balkongen utan en som är byggd långt senare, men jag har alltid velat se den ändå. Helst nu när jag för några veckor sedan såg filmen ”Letters for Juliette”. Det var roligt! Dock var det en riktigt rejäl turistfälla. Men vet man bara om det så gör det inget.

Casa di Giuiletta (Julias hus) – Verona är även romantikens centrum, på grund av Shakespears välkända pjäs ”Romeo och Julia” som utspelas i Verona. Skådespelet är en tragisk kärlekshistoria som många i den västerländska kulturen känner till. Den handlar om två familjer, Montague (Romeo) och Capulet (Julia), vars ungdomar blir förälskade trots att familjerna är i fejd med varandra. Romeo skickas bort av sin familj för att strida och förhoppnings glömma Julia. Men så blir inte fallet och innan Romeo skickas iväg gifter sig paret i hemlighet. För att kunna träffas igen får Julia ett sömnpreparat som söver ner henne, så att hon ser död ut, av munken som vigde dem. Munken skickar bud efter Romeo och när Romeo kommer till klostret inser inte Romeo att Julia bara sover utan han tror att Julia är död och begår därför självmord och faller död ner bredvid Julia. Julia vaknar så småningom och ser sin Romeo död bredvid sig och i sin förtvivlan och sorg tar hon livet av sig. Många tror att dessa människor har funnits på riktigt och inte bara i Shakespears fantasi och många vallfärdar därför till Julias hus i Verona för att se den omtalade balkongen som Romeo, enligt pjäsen, sjöng serenader till Julia under. Casa di Giuiletta ägs av familjen dell Capello och många tycker att det är likt Julias efternamn Capulet. Det förstärker intrycket av att Romeo och Julia har funnits på riktigt. Huset är byggt under 1300-talet, men balkongen är mer nutida (i början av 1900-talet). Inne i huset finns det ett museum som visar hur husen i Verona såg ut under medeltiden och på bakgården finns det en staty av Julia. Enligt legenden ska det ge tur om man gnuggar hennes högra bröst. I tunneln till bakgården finns det brev och kärleksklotter från kärlekspar som önskar välgång i sin relation.

Casa di Giulietta

Casa di Giulietta

Direkt efter att vi hade sett balkongen gick vi och åt på torget strax bredvid på ”Ristorante Della Ragiantone”. Vi var alla trötta, hungriga och framför allt törstiga… Alla blev piggare av depåstoppet, som var det dyraste på hela resan hittills (75 kronor för en Coca Cola kändes lite över gränsen), men nu började vi känna av värmen och därför tog vi oss tillbaka till bilen efter maten. Där fick den andra familjen problem med att komma ut från parkeringen, på grund av att streckkoden på deras parkeringslapp hade smetat ut sig. Men det ordnade upp sig efter att min man och N hade tryckt på larmknappen på betalningsautomaten och pratat lite italienska, eller var det kanske engelska, med någon som kunde släppa ut N’s bil. Något försenade begav vi oss tillbaka till Torbole.

Den här gången åkte vi på väg SS 11 och det innebar att vi skulle följa kusten på Gardasjön nästan hela vägen upp igen. Men innan vi kom fram till Gardasjön hittade vi äntligen en vingård som vi besökte, Azienda Agricola Roccolo del Lago – Valpolicella (= ”Dalen med vinkällare”, som är känt för sina viner sedan 1100-talet. I dalen finns det sju kommuner; Pescantina, San Pietro in Cariano, Negrar, Marano, Fumane, Sant’Ambrogio och Sant’Anna d’Alfaedo).

Azienda Agricola Roccolo del Lago

Azienda Agricola Roccolo del Lago

Vi fick en vinprovning och samtidigt berättade ägaren om vingården och om hur deras vin framställdes. Det var verkligen intressant! Barnen fick vatten och kunde leka på deras lekgård om de ville under tiden. Alla var nöjda och belåtna efter en trevlig timme där. Därefter åkte vi vidare längs med Gardasjön. Medan vi åkte och tittade på denna vackra sjö så började det sjunka in att vi skulle lämna Italien för den här gången. Det känns lite vemodigt och samtidigt hoppas jag att nästa etapp på vårt familjeäventyr kommer att bli lika bra. Jag kommer att sakna Torbole, men samtidigt ska det bli spännande att se vad Frankrike har att bjuda på.

När vi kom tillbaka till Torbole så ville naturligtvis barnen bada. Dock inte i sjön utan i poolen på hotellet. Men det tog lite tid för när vi kom tillbaka till hotellet var naturligtvis de bra parkeringarna redan tagna, så vi fick pressa in oss på en annan parkering. Jag har en känsla av att min man blev lite orolig för vår stackars bil. Dessutom slutar inte historien där, men jag återkommer till bilen lite senare.

Efter badet gick vi ut och åt tillsammans på ”Ristorante Bella Vita Pizzeria”, den restaurang som vi gillade bäst. Det var lika gott den här gången och till och med Prinsessan åt upp allting på sin tallrik. Jag tror att hon blev lika förvånad som vi över det och det bästa av allt, tror jag, var att hon fick en glass till efterrätt. Direkt efter maten flanerade vi på strandpromenaden innan vi återvände till hotellrummet och började packa inför morgondagen och det är här som bilen dyker upp igen. När vi kom tillbaka hade personalen på hotellet parkerat om vår bil så nu stod den inklämd bakom en gigantisk Range Rover. Som tur var kom vi precis när de parkerat sin bil så efter att vi bett dem flytta sig en parkering bortåt kunde vi flytta på vår bil för att kunna packa ut och komma iväg imorgon bitti. Problemet blev: var skulle vi parkera? Vi fick parkera om den tre gånger och jag är inte säker på att min man tycker att bilen står tryggt där den står i natt heller. Säkert bättre där än inparkerad bakom jätte-Range Rovern, dock.

Men nu är det dags att lägga sig, fast först ska jag plocka fram några paket till vår Prins. Han fyller nämligen 10 år imorgon.

Publicerat i Familjen, Historia, Reflektioner, Romantik, Semester | Märkt , , , | 2 kommentarer

Dag 4 – 24 juli 2014 torsdag

Imorse ringde faktiskt en väckaklocka som jag inte hade ställt, utan det var min man som hade fått för sig att han skulle ut och springa på morgonen. Både han och pojkarna var duktiga på att komma upp och de var i väg runt halv sju som de hade sagt. Jag vet faktiskt inte hur långt eller länge de sprang för jag somnade om. Det var skönt! Sedan gick jag och Prinsessan upp lagom till frukost vid klockan åtta. Det var en lika god frukostbuffé den här dagen och den här gången fick vi alla åtta sitta tillsammans. Det var praktiskt eftersom vi inte hade bestämt vad vi skulle göra den här dagen. Medan vi åt frukost upptäckte vi att det droppade från taket. En ur personalen frågade mig, eftersom jag satt närmast, om jag ville ha ett paraply. Troligen en vattenläcka eller så regnade det in efter nattens regn.

Torbole

Torbole

Direkt efter frukost gick vi upp och tvättade upp några kläder innan det var dags att göra Torbole. Det fanns riktigt fina och mysiga gränder här också precis som i Limone och vi flanerade runt hela förmiddagen. Vi handlade några vykort och lite andra saker som vi ville ha och sedan strosade vi runt och det var spännande att traska iväg på okända små vägar. Dessutom passade vi på att ta några landskapsbilder på Gardasjön och bergen runt omkring. Det är så otroligt vackra vyer och med Gardasjön som bakgrund fick vi till några fina bilder på barnen. Det är alltid roligt och gör att julklappen till våra föräldrar blir lättare att genomföra. Vi gör nämligen alltid en årskalender till dem.

Gardasjön som bakgrund

Gardasjön som bakgrund

Lunchen åt vi på Bar Alla Sega, eftersom barnen ville dit igen och äta toast. Det hade börjat duggregna och vi var först lite tveksamma till att sätta oss där. Den baren har inget tak, men det problemet löstes snabbt eftersom de hade en stor markis att fälla ut. Det var riktigt mysigt att sitta under markisen och titta på regnet den korta tid som det föll. Efter lunchen hade våra pojkar och den andra familjens pojke bestämt att de ville bada i Gardasjön. Jag ville absolut inte och inte min man heller. Tur att vår vän N offrade sig och kastade sig i vågorna. Egentligen tror jag inte att man fick bada idag för det hängde en röd flagga vid badvaktens torn (men badvakten kom ut och vakade över dem ändå), men det hindrade inte dem. De badade glatt! Sedan fortsatte de uppe i hotellets pool. Vi andra som inte badade tyckte att det var kallt och avstod från att blöta ner oss. Vissa hade till och med regnjackor på sig.

De dramatiska bergen mittemot Torbole

De dramatiska bergen mittemot Torbole

Jag och Prinsessan stannade till på en lekplats på vägen upp. Det var här det blev lite fel och felet var mitt. Vi har nämligen bara en nyckel till vårt hotellrum och jag sa att vi väntade på lekplatsen så att min man kunde hitta oss där. När vi hade varit där en stund så tröttnade vi på att vänta så vi gick upp det hållet som vi brukar gå för att komma till hotellet. Naturligtvis lyckades vi gå om varandra. Men min snälla man knatade snällt upp till hotellet när jag SMS:ade honom. Jag och Prinsessan gick ut på Torboles små gator igen medan de andra gick till Riva de la Garda för att shoppa. Det hade varit en både bra och dålig promenad visade det sig. Vår Prins har länge haft problem med sina ben när han går längre sträckor och det fick han idag. Det slutade med att min man fick ta honom på ryggen vissa sträckor. Enligt Kronprinsen hade det annars varit en trevlig tur, förutom att han blev trött i fötterna. Promenaden var en mil, totalt.

Riva del Garda ligger i det nordvästra hörnet av Gardasjön på ca 70 meters höjd inkilat mellan två alptoppar, på västra sidan Monte Rocchetta och på den östra sidan ligger Monte Brione, i provinsen Trentino. Staden har ca 15 000 invånare idag. Rättigheterna till staden har varit skiftande under åren och mycket eftertraktat, eftersom Riva del Garda var en viktig hamn för kommunikation längs med Gardasjön. Staden tappade lite av sin betydelse när vägen som går längs med sjön hade byggts.

Riva del Garda

Riva del Garda

Från början tillhörde Riva del Garda Republiken Venedig under nästan 1000 år, mellan år 700 – 1797. Därefter tillhörde Riva del Garda Biskopen av Trent (man kan säga att det är som en kyrklig furste) innan Napoleon tog makten. Riva har även tillhört det österrikisk-ungerska imperiet mellan 1815-1918. När första världskriget tog slut den 3 november 1918 tog det nya Italien över provinsen Trentino.

Bostadskvarter i Torbole

Bostadskvarter i Torbole

Prinsessan och jag gick runt i Torbole och hittade till slut en stor lekplats bara runt hörnet från hotellet som hon gillade, trots att en del av lekredskapen var för lite äldre barn. När vi kom tillbaka från vår promenad ville hon bada. Jag tyckte att det var kallt och var egentligen inte alls intresserad av det, men hon fick i alla fall göra det. Därefter gick vi upp på rummet och lekte med leksakerna som hon hade tagit med sig och dessutom målade Prinsessan ett kort till vår vän M som vi inte hade hunnit fira under våren och vi hade bestämt att vi skulle fira henne ikväll. Sedan blev det en lång väntan på att de andra skulle komma tillbaka.

När de sedan kom ville pojkarna bada i poolen igen, trots att vår Prins var så stel i benen. Vi satt och tittade på dem en stund och sedan var det dags att göra oss i ordning för att äta middag. Innan vi gick masserade jag Prinsens ben och fötter med en salva och jag hoppas att det kommer att hjälpa honom. Imorgon tror jag att han måste försöka använda sina skor med inlägg istället för sandalerna. Det är nog dags att låta en doktor titta på benen igen.

Vi lyckades bli klara och därefter traskade vi iväg till hamnen till en restaurang som vi hade tittat ut under förmiddagen, Ristorante Geier. Det var riktigt gott och den låg helt underbart precis nere vid vattnet. Det var en charmig restaurang, med en något förvirrad personal. De hade inte koll på vilket bord som hade beställt vad eller hur många som hade beställt samma rätt. Dessutom fick vi först inget bröd med olivolja och när all mat hade kommit in till oss fick vi in en extra pizza. Det var tur att personalen var så trevlig och att maten var god.

Vi gjorde en tidig kväll efter maten, eftersom vi har planerat att göra en utflykt till Verona imorgon. Egentligen vill vi åka till en vingård, men vi har inte hittat någon ännu som kan ta emot oss. Vi kanske kan se om det finns någon på vägen? Vi får se hur det går. Men nu känner jag att sängen kallar på mig.

Publicerat i Familjen, Historia, Reflektioner, Semester | Märkt , , , , , , , | 2 kommentarer

Dag 3 – 23 juli 2014 onsdag

Idag har vi haft en intressant och spännande dag! Vi började dagen med att sova ifrån väckarklockan. Visserligen var Prinsen vaken i tid, men han lät oss sova till halv åtta. Vi hade egentligen bestämt att vi skulle äta frukost tillsammans med den andra familjen klockan åtta. Det hann vi inte till. Dock var vi bara 10 minuter sena. Frukost fick vi i alla fall och den var verkligen god. Den innehöll det mesta! Därefter tillbringade vi förmiddagen vid poolen.  Det var skönt, men solen var inte framme så mycket, fast efteråt såg vi att solen hade gett oss lite färg ändå. Barnen var i poolen och vi vuxna på land förutom vår vän N. Han vågade sig ner i det kalla vattnet.

Under tiden barnen var i poolen gick min man och vår vän N flera turer och tittade på parkeringen för att se om det fanns någon bättre parkeringsplats för våra bilar. Först fick de fram två platser som var hyfsat bra, men de var inte riktigt nöjda. Efter någon timme så dök det upp två platser som de kände var bättre för våra bilar. Det märks att här nere i Italien ska man INTE ha någon stor bil. Deras samhällen är inte byggda för det. Här skulle man troligen ha haft en Smart, en minibil, fast hur vi skulle lyckats få plats med all vår packning i en sådan är för mig en gåta.

Därefter blev det att vi packade en ryggsäck med vatten och sedan flanerade vi till den lilla staden bredvid, Riva del Garda. Det var en trevlig promenad!

Utsikt på vägen till Riva.

Utsikt på vägen till Riva.

Visserligen blev några av oss trötta och varma var vi allihop. Dock var det vackert och det var skönt att sträcka på oss efter att ha suttit i bilen i två dagar. Jag tror att vi gick ungefär 5 km och bitvis var det nästan jobbigt att gå för vi fick trängas med många andra som gick och en hel massa cyklister. Vi hade aldrig sett så många någon gång. Jag tror att många italienare har det som en hobby. När vi nästan hade gått hela sträckan stannade vi och åt lunch. Några valde pasta och de andra ville ha pizza. Det var mycket gott!

När maten var uppäten gick vi vidare och nådde till slut vårt mål. Vi skulle nämligen åka färja till Limone och vi lyckades hitta vilken kaj som färjan gick ifrån. Det var en trevlig båtfärd, där vi fick se många vindsurfare, skärmflygare och seglare ute på sjön. Det var till och med så att färjan fick skaffa hjälp åt någon som låg och plaskade mitt i stråket där färjan gick. Men allt gick bra och vi kunde åka vidare.

Ute på Gardasjön

Ute på Gardasjön

Limone är ett samhälle som ligger vid Gardasjön i provinsen Brescia i Lombardiet (västra sidan av sjön). Namnet är mycket gammalt och kommer från det latinska ordet ”limen” som betyder gräns. I detta område har människor bott sedan yngre stenåldern och bosättningen hade ”av Benaco” efter namnnet, som är det gamla namnet på Gardasjön. Idag heter annars orten Limone sul Garda. Men betydelsen av namnet har fallit i glömska och allmänt tror människor att det är de lokala citrusfrukterna som odlas på sluttningarna runt staden som fått ge namn till staden. Det finns nämligen en legend som är spridd i området.

Citronträd i Limone

Citronträd i Limone

Enligt legenden var Benaco en gud som bodde vid sjön och en dag blev han kär i nymfen Fillide. Tillsammans fick de två söner som hette Grineo och Limone. Den första sonen skulle bli fiskare och den andra sonen skulle bli jordbrukare ville Benaco. Dock var ungdomarna inte intresserade av det utan ville bara jaga. Tyvärr slutade det olyckligt. Limone blev under en jakt attackerad och dödad av ett vildsvin. Sorgen var stor i hemmet och Fillide bad sin man att han skullel väcka sonen till liv igen. Benaco gjorde då en brygd av mystiska blåa blommor som han gav Limone och detta gav honom livet igen. Limone lydde därefter sin far och blev bonde. Han gav sig iväg och bosatte sig mittemot Monte Baldo (berget som han jagade på tidigare) vid en strand som var skyddad mot vind. Där började han odla citrusfrukter som blev uppkallade efter honom.

På 600-talet f. kr. beboddes området av keltiska stammar som förlorade marken under 200-talet f.kr. till romarna. Därefter har naturligtvis området påverkats av olika historiska händelser, som till exempel; Karl den store, den venetianska republiken, det österrikisk-ungerska imperiet, den italienska Risorgimento, två världskrig samt uppbyggnaden av det nya Italien. Socialt, ekonomiskt och kulturellt utvecklades Limone mest under den venetianska perioden (senare hälften av 1500-talet närmare bestämt).

Från att vara ett samhälle som var baserat på fiskerinäring och olivodling är Limone idag känt som det nordligaste jordbruksområdet som odlar citroner, apelsiner och lime. Jordbrukarna byggde speciella hus som skyddade odlingarna mot de kalla nordöstliga vindarna som drog ner från Monte Baldo och byggde ett bevattningssystem som tog vatten från sjön. Den magra jorden som finns i Limone var inte gynnsam för citrusfrukter och därför började bönderna frakta bördig jord från södra delarna av Gardasjön.

Citronhus

Citronhus

 

Allt detta fick ett abrupt slut under första världskriget då befolkningen evakuerades från Limone. Politiskt ansåg man att det inte gick att försvara jordbruket på en plats som inte kunde nås från annat håll än via sjön. Men efter första världskriget kunde befolkningen återvända till sin stad och 1932 stod en väg som löpte längs med Gardasjöns västsida färdig. Den tog lång tid att bygga för det var otaliga broar och tunnlar som fick byggas. Genom Gardesana Occidentale Panoramic Road bröts isoleringen för Limone och turister från norra Europa började komma och har gjort Limone till en av Gardasjöns viktigaste turistort.

Gardesana Occidentale Panoramic Road

Gardesana Occidentale Panoramic Road

Min upplevelse av Limone var att det är en pittoresk stad med vackra gränder och stora nivåskillnader. Och naturligtvis såg vi det Limone är känt för – citroner –  i olika former. Det var trevligt och vackert! Men både jag och barnen började bli trötta efter värmen och allt som vi hade gjort under dagen, så på slutet stod vi bara och väntade på färjan som skulle ta oss tillbaka till Torbole.

Färjan från Limone

Färjan från Limone

Det var inte densamma som vi hade åkt med tidigare. Den som vi åkte med nu var mindre, men med finare inredning. Den första var en stor vanlig färja medan den som tog oss hem igen var en hjulångare. Den gick mycket fortare än vad jag trodde. Dock kunde vi se alla vackra alpsluttningar, tunnlar och märkliga vägar som gick kors och tvärs. Tyvärr hade vädret slagit om och det gjorde att mörka moln hade dragit in och eftersom vi var uppvärmda av solen kändes vindarna väldigt svala. Dock ville våra pojkar bada när vi kom tillbaka till hotellet så vi traskade till poolen. Men Prinsessan fick inte bada för mig. Hon verkade frysa i de kalla vindarna. Vi som inte badade frös och ville bara gå in igen. Dessutom hade det börjat duggregna. Lyckligtvis blev det inte något mera av det i alla fall.

När pojkarna hade duschat och bytt om gick vi ut i Torbole och hittade en restaurang – Ristorante Bella Vita Pizzeria. Där åt vi en god middag som avslutning på en mycket trevlig och mysig dag. Alla blev nöjda och sedan gick vi en liten runda längs med strandpromenaden innan vi gick tillbaka till hotellet. Min man och pojkarna gick en längre runda och under tiden gick vi flickor tillbaka för att duscha och förbereda oss för sängen. Vi var alla trötta efter en underbar dag.

Publicerat i Familjen, Historia, Reflektioner, Semester | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Dag 2 – 22 juli 2014 tisdag

Idag känner jag mig riktigt trött! Vi började dagen kl 5 för att äta en frukostbuffé kl 6. Helst skulle vi hinna packa ihop våra saker också, så att vi bara hade att borsta tänderna kvar att göra. Det var en god frukost, men Prinsessan var inte intresserad av att äta något. Dock lyckades vi få i henne lite grann så att vi kom iväg till halv åtta. Det var ett helt ok motel, fast jag tror inte att jag vill åka dit igen.

Idag var vädret sämre och tidvis kom det en massa ösregn, så att det blev lite besvärligt att köra. Det var min man som började köra idag och jag kan säga att jag inte avundades honom det. Ibland regnade det rejält och på vissa ställen var autobahn som en tvättbräda. Den var inte behaglig att åka på. Vi bytte efter några timmar och jag hade turen att få en bättre väg. Men sedan kom vi in i Österrike… Vi hade inte åkt långt förrän vi blev stående i en bilkö strax efter Füssen. Det var inte roligt! Anledningen till stoppet var inte heller så rolig. Det var en personbil som hade krockat med en lastbil och de skadade fick skäras loss. Och tyvärr fanns det ingen väg för att komma runt olyckan. Jag tror att vi fick vänta mellan 1,5 och 2 timmar innan vi kunde köra vidare. Det här var precis det som vi ville undvika och därför hade vi valt att inte köra över München. Men efter mycket väntande kunde vi till sist köra vidare på en slingrig väg som var fantastiskt vacker. Jag hade då bytt plats till passagerarsätet så jag kunde njuta av utsikten i fulla drag.

Österrikes alperna, utanför Innsbrück

Österrikes alperna, utanför Innsbrück

Lunchen blev mycket försenad på grund av bilkön. Vi stannade och åt strax före Innsbrück på en vägkrog som heter ”Rosenberger”. Det var fint, men vi tyckte inte om att två av våra kotletter inte blev färdigtillagade, trots nytt försök av kocken. Det var våra två yngre barn som drabbades och därför fick de lite av min mat, så att de skulle stå sig till kvällens mål. Vi hade bråttom att komma iväg och jag började köra. Jag kan avslöja att jag ångrade mig fort. Det var riktigt läskigt att köra i Alperna och mycket vägarbete var det. Usch! Dessutom var vägtullarna inte gjorda för sådana kortvuxna personer som jag. Det gjorde att jag tröttnade efter 1,5 timme och sedan fick min man köra resten av resan. Det var helt klart lugnare för mina nerver. Det var bara synd om min man som fick omaket att köra så långt.

Vi var framme i Torbole och hotellet Caravel kvart i åtta på kvällen. Det var otroligt vackert när vi fick se den första skymten av Gardasjön. Men när vi skulle pakera framför hotellet dök ett nytt bekymmer upp. Det fanns inga parkeringsplatser och på de som fanns var bilarna dubbelparkerade… Vi fick ändå tråckla in bilarna på varsin parkeringsruta framför två småbilar och sedan fick vi lämna bilnycklarna så att hotellets personal kunde flytta bilarna om någon skulle ha de andra bilarna. Oj oj oj… vilken syn när vi skulle försöka få plats med vår V70. Men det gick och nu håller vi tummarna för att ingen ska köra på dem under natten och morgonen. Vi ska försöka få en bättre parkeringsplats imorgon, om inte maken fått nervkollaps och varit och flyttat den redan under natten.

Hotel Caravel

Hotel Caravel

Torbole ligger 67 meter över havet på en utlöpare på nordvästra sidan av Monte Baldo, som har en höjd på 2079 meter. Samhället ligger i Trentino (norra Italien) i Trento-distriktet vid Gardasjön, som ingår i sydtyrolen. Denna del av Alperna (nordöstra Italien) kallas för Dolomiterna, som till största delen ligger i provinsen Belluno. Monte Baldo användes som en resurs när det gällde ved/virke och sly tidigare, men nu har det blivit en skyddzon för den unika floran som finns i alperna.

Genom århundradena har Venedig och Milano stridigt om rättigheterna till Gardasjön. Området var eftertraktat politiskt på grund av sina naturresurser, så som fiske och virke. På 1500-talet delade de sjön i två delar; Venedig fick den östra sidan och Milano fick den västra delen. Under 1800-talet och början av 1900-talet tog Österrike makten över området och det var då som Gardasjön började bli känt som turistmål. Österrikes påverkan i området märks på arkitekturen hos vissa byggnader, som annars till största delen är mycket italiensk i sin utformning.

Torbole var från början en fiskeby som uppstod vid flodens Sarcas delta. Idag är fisket inte lika viktigt utan Torbole är känt för sitt milda klimat, kurbad och som turistmål för bland annat windsurfing, segling, ridning, trekking, klättning, cykling hanggliding eller bara ”hänga” på stranden. Många ungdomar dras till Torbole och stämningen på kvällarna är ungefär som ”after surf” (after ski) längs med strandpromenaden. Den bofasta befolkningen i Torbole är inte så stor, utan ca. 2500 personer bor där.

Vägen ner mot Torbole

Vägen ner mot Torbole

När vi hade burit upp all vår packning till våra rum så gick vi ut i Torbole för att hitta något att äta. Det här är en mysig liten by som ligger vid norra änden av Gardasjön och det ska bli roligt att se byn i dagsljus, men nu ikväll var jag mest trött och ville bara äta och sedan gå och lägga mig. Vi gick runt lite bland gränderna och längs med strandpromenaden hittade vi en bar (Bar Alla Sega) där vi åt en liten lättare måltid. Det var gott och jag tror att alla var nöjda. Sedan strosade vi tillbaka till hotellet. Våra reskamrater vill planera vad vi skulle göra under veckan, men varken min man eller jag har egentligen funderat så mycket på det. Vi får väl försöka sova på saken och säga imorgon vad vi känner för de dagarna som vi är här. Jag vet bara att barnen gärna vill bada i alla fall. Därefter får vi se vad det blir!

Gardasjön

Gardasjön

Publicerat i Familjen, Historia, Reflektioner, Semester | Märkt , , , | 5 kommentarer

Dag 1 – 21 juli 2014 måndag

Det låg spänning i luften och vi hade nog sovit illa hela familjen, trots detta kom vi upp och hann få i oss en liten första frukost. Därefter lastade vi in barn, matsäck och oss själva i bilen. När klockan var åtta minuter över fem kom vi iväg. Det var jag som hade första etappen och sedan skulle min man köra. På det sättet turades vi om att köra resterande delen av dagen.  Under resan ner till Malmö för vidare färd över Öresundsbron tittade vi på morgontrafiken och älvorna som dansade på ängarna. Det var vackert och man kunde se att det inte var så varmt ute. När vi startade bilen var det bara 14 grader varmt. Det hann verkligen ändra sig under dagen! När vi kom till Karlslunde utanför Köpenhamn åt vi vår andra frukost, mackor med köttbullar och rödbetssallad. Alla åt med god aptit för vi hade hunnit bli hungriga. Medan vi satt och åt hann den andra familjen som ska vara med oss under halva resan i fatt oss.

Vi körde vidare och missade precis vår färja i Rödby. Men det gjorde ingenting eftersom färjorna går en gång i halvtimmen. Färjan vi kom med hette ”Kung Richard” och var en riktigt trevlig färja. Båtfärden tog ca 45 minuter och sedan var vi i land igen. Det gungade lite, men det var ingen som blev sjösjuk på turen i alla fall. Skönt! Vi kom i land i Tyskland som vi skulle och körde vidare. Det blev otroligt mycket trafik med en gång när vi kom i land. Det höll i sig även när vi kom ut på Autobahn (E45 – A7). Det var en hel del vägarbete också och det var inget roligt när det dök upp. Men bilfärden gick fantastiskt bra och barnen klagade inte en enda gång över att det tog så lång tid att komma fram. Vi stannade norr om Lübeck för lunch runt halv ett. Vi hade med oss pastasallad med kyckling som vi åt innan vi körde vidare mot Kirchheim. Vid den pausen var det otroligt varmt! Bilen sa att det var 28 grader men det kändes som mycket mer.

Vi fortsatte på Autobahn och när vi hade tankat kom vi så äntligen fram till motellet – Roadhouse, tidigare Tulip Inn. Här var det också varmt, men luften var mycket mer fuktig och man blev svettig bara av att finnas till. Tur att vi har dusch på rummet! Nu ligger våra små telningar efter mat på Burger King och Kronprinsens Chocolate chip cookies som efterrätt. De somnade verkligen fort och jag känner att sängen verkligen känns lockande nu. Vi har nämligen lika långt att köra imorgon, innan vi når det första resmålet på resan.

Roadhouse Motel

Roadhouse Motel

Publicerat i Familjen, Reflektioner, Semester | Märkt , , | Lämna en kommentar

Förberedelser inför ”det stora familjeäventyret”

Jag gick på semester torsdagen den 17 juli på morgonen. Det var med lätta steg som jag gjorde min sista natt på sommarjobbet. Skönt att äntligen vara ledig! Nu var det bara att sova några timmar innan jag och resten av familjen skulle packa. Vi skall nämligen åka iväg på ett riktigt familjeäventyr. Det är en resa som vi har planerat sedan september förra året.

Under planeringsstadiet har våra planer förändrats och vi har till och med ibland fått planera om och hitta nya boende. Dessutom fick vi även med oss en annan familj som resekamrater under första hälften av resan. Efter mycket planerande och omändringar blev det tänkta resultatet efter många om och men så här.

Vi började med att boka en stuga i Cagnes-sur-Mer genom mitt fackförbund. Sedan har resan sakta men säkert byggts på. Först funderade vi på att flyga, men vi kom fram till att vi ville se mera av Europa. Planerna för resan ser ut som följande; från Malmö genom Danmark till Tyskland via Rödby – Puttgarden, övernattning i Kirchheim (6 mil från Kassel), vidare färd till Torbole (vid Gardasjön). Där stannar vi fyra nätter innan det blir dags för Frankrike och Cagnes-sur-Mer. Stugan har vi hyrt i en vecka och vi kommer även försöka göra en avstickare till Monaco. När vi lämnar Cagnes-sur-Mer åker vi till Verdelais (utanför Toulouse) för en övernattning. Sedan går färden vidare till ett slott utanför St Michel. Där blir det en övernattning innan vi lämnar Frankrike och åker till Gent i Belgien. Vi stannar där i två nätter och försöker hinna se Brygge också. Innan vi åker hem igen åker vi via Nederländerna och sover en natt utanför Bremen. Därefter återvänder vi hem efter ca 529 mil och 18 dagar.

Den stora frågan nu är om det verkligen kommer att bli så här?

Dagarna från jag slutade mitt sommarjobb tills avresan gick fort och det var riktigt intensivt. Vi skulle hinna med att packa, tvätta och städa av huset. Det är nämligen inte roligt att komma hem till ett stökigt hus. Vi jobbade på och ibland hade jag dåligt samvete för att vi inte tog barnen till badstranden när det var så underbart sommarväder med tropiska vindar. Men jag dövade de tankarna med att vi snart ska kunna bada så mycket vi vill i södra Europa. På söndagskvällen var allting redo och vi lade oss tidigt för att komma upp kvart i fyra på måndagsmorgonen.

Publicerat i Arbete, Familjen, Reflektioner, Semester, Väder | Märkt , , , | 4 kommentarer