Dag 17 – 6 augusti 2014 onsdag

Det stora Familjeäventyret börjar lida mot sitt slut och idag var det näst sista dagen på resande fot. Dagen började tidigt och jag tror och hoppas att vi fick med oss allting från Gent. Vädret var gråmulet och dystert och det kändes nästan lite kallt trots att det var 20 grader varmt. Regnet hängde i luften, men det kom aldrig något regn. Vi tog farväl av huset och I:s mamma och samtidigt lämnade vi en tackpresent till I och hennes familj. Därefter bar det iväg på E17 mot Antwerpen. Vägen som GPS:en guidade oss ut genom Gent var trevlig och helt ny för oss, med andra ord kan man säga att vi fick med oss en positiv bild av Gent. Den vägen som vi blev anvisade gjorde dessutom att vi slapp bilköerna ut ur Gent. Det var skönt att komma ut direkt utan att behöva sitta en timme i bilkö först.

Resten av Belgien körde vi igenom fort och vi kände att nu var vi klara med det landet. Vilken skillnad det var att komma in i Nederländerna. Egentligen märktes det först inte att vi hade kommit in i ett nytt land, men efter några mil så var det stora skillnader. Stora offentliga byggnader var det som vi märkte det först på. Formen och stilen var futuristisk med vackra linjer. Till och med bullerdämpande staketet var vackra.

Bullerstaket i Nederländerna.

Bullerstaket i Nederländerna.

Dock syntes det också snart även på vanliga bostadhus. Det som var en av de största skillnaderna var att taken på husen var överdimensionerade. De var fina, fast de blev lite lika ”hobbithus”. Hela samhällen blev som Fylke. Husen satte verkligen igång fantasierna. Det hände aldrig i Belgien. Där var allting som vi såg slitet och såg nästan lite smutsigt ut, förutom i Brygge och de gamla delarna av Gent. Visserligen kan det beror på avgaser, men det tilltalade inte mig som turist.

Vi passerade många städer som nästan alla hade en ringväg runt. Det var smidigt, men ibland nästan lite synd eftersom jag till exempel hade velat se Amsterdam. Dock fick vi se ett intressant landskap som var oerhört platt med bäckar/åar/kanaler insprängt i rutmönster. Det syntes tydligt att människorna i Nederländerna har velat erövra delar av havet för att utöka sitt land. Spännande att se, men jag hade varit orolig varje gång som det var storm. Tänk på risken för översvämning! Det måste vara en riktigt överhängande risk… Vi fick även se Afsluitdijk.

Afsluitdijk

Afsluitdijk

Det var de stora dammbyggena som Nederländerna har gjort i nordvästra hörnet av sitt land. De var imponerande och gigantiska. Det kändes nästan som att se en del av Nordsjön på fel sida, eftersom havet egentligen inte ska vara till öster. Det var i alla fall en vacker väg och det var roligt att få se det. Däremot blåste det något förskräckligt och det gjorde att det var väldigt kallt, trots att det var 26 grader varmt och solen nästan lyste igenom molnen.

Afsluitdijk utgör en betydande del av ett ännu större projekt, som kallas för Zuiderzeewerken som handlar om havsviken Zuiderzee, och ligger i norra Nederländerna och skiljer Nordsjön och sötvattenssjön IJsselmeer åt. Det är en konstgjord sjö som bildades när dammbygget/vallen skiljde Nordsjön från havsviken Zuiderzee.

IJsselmeer - den konstgjorda sjön.

IJsselmeer – den konstgjorda sjön.

Planerna för en vall gjordes upp 1891 av ingenjör Cornelis Lely. Men bygget av vallen började inte förrän 1920 och först på allvar 1927. I september 1933 stod äntligen vallen färdig. Afsluitdijk blev 32 km lång och ungefär 90 m bred. De som byggde vallen var arbetslösa som blev dit kommenderade. Dammbygget blev alltså ett sätt för Nederländerna att komma till rätta med hög arbetslöshet.

A7/E22 uppe på Afsluitdijk.

A7/E22 uppe på Afsluitdijk.

Idag går det en motorväg uppe på vallen som heter A7/E22. Samma väg som går genom södra Sverige. Jag tycker att det är roligt att vi faktiskt har kört från där E22 startar, i Amsterdam, till hit där vi bor. Dock är det inte förrän hemma i Sverige som det förekommer 30, 50 och 70 i hastighetsbegränsning på denna europaväg. På vallen till exempel var det 130 km/h som gällde. Däremot var det lägre hastighet och smalare på vägen när man passerade dammluckorna. Dessa luckor öppnas nägra gånger om året för att släppa ut vatten från IJsselmeer i havet för att kompensera för vattenflödet från de floder som mynnar ut i den konstgjorda sjön.

Dammluckorna vid Afsluitdijk.

Dammluckorna vid Afsluitdijk.

Strax efter dammen gjorde vi lunchstopp och åt vår medhavda picknick. Det var gott, men det blåste även på denna plats. Min slutledning efter att ha varit i Nederländerna är att det är bra för bilens bränsleförbrukning att landskapet är platt, men det negativa är att vindarna får fritt spelrum. Vi fick klä på oss varmt, trots värmen i luften. Vi blev mätta i alla fall och sedan bar det av mot den tyska gränsen. Helt plötsligt var det några träd som stod i en dunge och där var gränsen. Märkligt att det fanns så få träd i Nederländerna. Däremot såg vi mycket boskap som betade i floddeltat samt majs som växte så att det knakade. Vi började funderar på vart all majs tog vägen, för under vår resa överhuvudtaget har det varit en klar brist på majs i butikerna medan det däremot här på västra sidan från Bordeaux till norra Tyskland fanns många majsfält. Vi har alltså letat efter majs i varje butik vi handlat i, men inte lyckats hitta någon förrän vi råkade finna konserverad majs i Gent (Destelbergen, egentligen) i förrgår.

Vi kom fram till dagens slutmål tidigt för att vara oss, Rhauderfehn. Det ligger vid en kanal som jag tror går ända från Nordsjön och längre in i Tyskland. Kanalen har slussar och även väderkvarnar, men jag är tveksam till att de är aktiva.

Slusshuset

Slusshuset

Det var i alla fall roligt att se och omgivningen runt kanalen blir väldigt vacker. I natt stannar vi vid ett värdshus längs med landsvägen, Verlaatshus. Det är mysigt och de har fantastisk god mat, fast på utsidan något slitet. Det kan beror på att det är en väldigt trafikerad väg som går utanför.

Verlaathus

Verlaatshus

Vi bor i en lägenhet högst upp  med två rum, badrum och ett litet pentry. Jag tror att vi kommer att trivas bra här. Problemet med Verlaatshus är att de är inte bra på engelska och min tyska är mycket ringrostig. Tur att min man kommer ihåg sin skoltyska mer än vad jag gör. Det gör att vi blir förstådda i alla fall. Men de har en rolig dialekt och det gör att det är ännu svårare att hänga med på vad de säger. Vi blandar lite mellan engelska och tyska och hittills har det fungerat väl.

Rhauderfehn är en kommun i distriktet Leer i det gamla landskapet Ostfriesland som tillhör förbundslandet Niedersachsen i Tyskland. Det har sin tillhörighet till det nordtyska låglandet i södra Ostfriesland som får sin inkomst med hjälp av jordbruk. Kommunen har 17 309 invånare (dec. 2008) och är placerad mellan två floder, Leda och Ems. I Rhauderfehn ingår idag 10 samhällen som tidigare var egna kommuner; Backemoor, Holte, Burlage, Collinghorst, klostermoor, Rhaude, Rhaudermoor (där vi bodde), Schatterburg, Westrhauderfehn (kommunens huvudort) samt Langholt.

Kanalen i Rhaudermoor.

Kanalen i Rhaudermoor.

I Ostfriesland, Friesland och Nordfriesland bodde friser, men ingen vet var detta egentligen kommer ifrån. Detta folkslag bodde längs med kusten i södra Danmark, nordvästra Tyskland samt norra Nerderländerna. Deras språk är frisiska som är indelat i olika dialekter som talas än i dag i detta område.

Friserna blev erövrade av Romarna år 12 f.kr. Men friserna reste sig igen 28 e.kr och återfick sin frihet under några år, fast romarna tog tillbaka makten igen. Dock lyckades de bli fria under kejsare Claudius när han drog tillbaka sin trupper från Rehnstranden.

Samhället Rhaudermoor.

Samhället Rhaudermoor.

Backemoor är den by som är äldst i Rhauderfehn och deras kyrka byggdes år 1250. Men det är Westrhauderfehn som är huvudorten i kommunen och den grundades 1769 av affärsmän, för att använda orten som central plats för sina affärer. Vid denna tid tillhörde Rhauderfehn Preussen och affärsmännen fick tillåtelse att bryta torv i området av de styrande i Preussen för att sälja den som bränsle. Affärsmännens företag, Rhauder-Fehn Compagnie, var även förmedlare av tomter till människor som ville flytta dit. De anlade likaledes jordbruk på den mark där torven hade tagits bort. Denna kolonisering gjorde att det uppstod kanaler i landskapet, vars funktion var att frakta torv samt dika ur marken.

Slussen

Slussen

Idag används kanalerna till att locka turister som vill åka på kanalerna med hjälp av slussar. Kanalerna användes nämligen till att frakta torv långa sträckor och det gör att vissa av kanalerna mynnar ut i Nordsjön. Något som turisterna är intresserade av.

Kanal i Rhauderfehn.

Kanal i Rhauderfehn.

Nog med fakta, eftersom det är dags att sluta ögonen för idag och sova sista natten borta för den här resan, hoppas jag. Om allt går som det ska kommer vi att sova i våra egna sängar imorgon. Det ska faktiskt bli skönt att komma hem igen. Men först har vi en hel kördag att genomföra innan det är dags att säga hej till katterna och huset.

Guten Nacht meine freunden!

Annonser
Det här inlägget postades i Familjen, Historia, Reflektioner, Semester och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Dag 17 – 6 augusti 2014 onsdag

  1. Anna-Maria skriver:

    Jag har aldrig varit i Nederländerna, mer än på Amsterdams flygplats, så kul o se foton ifrån landet. Väldigt platt landskap, ja… Skåne är också platt, men det finns ändå lite kullar etc.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s