Dag 15 – 4 augusti 2014 måndag

Vi sov verkligen gott på Chateau du Bois-Guy. Om det fanns något slottsspöke fick det husera själv. Vi hade i alla fall ingen kontakt, fast det kunde bero på att vi sov på loftet till det gamla stallet och inte inne i det gamla slottet. De hade gjort en fin renovering med flera rum i samma byggnad. Dessutom såg vi att de höll på att renovera ytterligare 20 rum. Precis som de andra hotell som jag har sovit på fanns det inget rum nummer 13 utan vårt rum, som egentligen borde ha haft nummer 13, var svit nummer 14 istället. Vi sov i alla fall bra, men morgonen kom alldeles för fort. När vi vaknade så tittade vi ut och upptäckte att det hade varit kallt på natten. Naturligtvis inga minusgrader, men det var älvor som dansade på ängarna runt om slottet och dagg i gräset. Vi fick leta upp tröjor och munkjackor, något som vi inte har använt på hela resan. Det var en märklig känsla! Men det var skönt att ha på sig varma kläder i morgonkylan.

Slottsparken på morgonen.

Slottsparken på morgonen.

Frukostbuffén var superb. Vi fick croissanter, baguetter, ägg, gravad lax, cornflakes, varm choklad, pannkakor, salami, te, juice, etc. Det var så gott och vi åt så att vi blev fyrkantiga. Direkt efter frukosten gav vi oss iväg. Något som jag tyckte var synd, eftersom jag gärna hade stannat några dagar till. Det var vackra omgivningar och slottet skulle jag vilja undersöka mer. Dessutom var det skönt att prata svenska med personalen nu när vi i nästan två veckor har försökt med franska och urdålig italienska. Men även bra och roliga saker tar slut, vilket är tur för annars hade man aldrig hittat nya saker som man gillar.

Jag tror att jag har glömt att tala om var Chateau du Bois-Guy låg. Slottet ligger i samhället Parginé. Parigné är ett samhälle som ligger i departementet Ille-et-Vilaine i Bretagne, Frankrikes nordvästra hörn bredvid Normandie. De närmsta större städerna är Fougères och Rennes. Parigné är ett litet samhälle med 1326 invånvare (2010).

När vi gav oss iväg började vi bli en aning nervösa. Dieselnivån indikerade att vi var tvungna att tanka snart. Dock hittade vi ett tankeställe strax efter att vi kom ut på Autorouten igen. Det var en del trafik, men vi slapp i alla fall bilköer. Det märktes att vi körde på en del av vägen till Paris och jag tror att det var tur att vi hade bestämt oss för att inte åka dit. Istället vek vi av och tog oss mot Calais. Det gjorde att vi kom förbi öppna fält som olika fältslag från olika krig hade genomförts på. Med det förflyttade vi oss alltså från medeltiden till franska revolutionen och första samt andra världskriget. Intressant att se och försöka tänka sig in i alla dessa fruktansvärda krig. Det är så många människor som har stupat. Otäckt att tänka på, så jag började tänka på vikingar som hade bosatt sig här. Det var trevligare! Naturligtvis så hjälpte det till att det fanns bilder utplacerade längs med vägen med olika symboler för vikingar. Det var speciellt intressant när vi passerade Yvetot, döpt av vikingar från Ivetofta i Bromölla (Ivetofta kyrka är min mans dopkyrka).

Vägskylten till Ivetôt.

Vägskylten till Yvetôt.

Ivetofta i Sverige har alltså en fransk motsvarighet Yvetôt i Normandie och står troligen för Ifvars tofta som betyder i bebyggelsenamn ”enskild mark med hus”, eller ”äng; beteshage”. Namn med -tofta kom till under vikingatiden i samma betydelse som tomt. Ivetofta i Bromölla kommun hade vikingar som åkte till Normandie som bosatte sig där för att starta en koloni. Dessa vikingar assimilerades senare med de kristna bofasta och utmärkte sig inte speciellt efter det. De till exempel begravdes på samma sätt som fransmännen.

Vi körde på många motorvägar idag och en del var avgiftsfria och en del fick vi betala vägtull på. Ibland är det helt klart värt att betala en peng för vägarna med vägtullar är verkligen fina. Problemet är att när jag kör är det problematiskt. Automaterna som man ska ta en Ticket av eller betala till sitter på fel höjd eller för långt bort för mina armar. Visserligen är jag kort i rocken, men i alla fall. Idag är första gången som jag kände att det fungerade. Jag fick in snitsen på hur jag skulle göra. Naturligtvis kan det bero på att det var ett annat företag som hade hand om vägtullarna i norra Frankrike än i södra, men det var skönt att det äntligen inte var några problem.

Landsbygd i Normandie.

Landsbygd i Normandie.

Efter Bretagne körde vi igenom Normandie. Mycket vackert! Jag förstår att vikingarna ville bo här. Normandie ligger längs Frankrikes nordvästra kust mot engelska kanalen och är idag uppdelat i två regioner; Basse-Normandie och Haute-Normandie (Övre Normandie). I Normandie finns det många viktiga hamnar, bördig mark samt badstränder som drar turister. De största städerna är Caen, Le Havre samt Rouen.

Namnet på regionen kommer från nordmännen (nordmanderna) som befolkade området runt 900-talet. Nordmännen var vikingar och man är inte säker på om de härstammade från Norge, Skåne (som var danskt på den här tiden) eller Danmark. Deras vikingahövding var Rollo (Robert, Rollo eller Robert Piraten) greve av Rouen. Han levde mellan 855 – ca. 932 e.kr. Men vikingartågen började redan under 700-talet. Frankrike ville genom århundradena ha tillbaka Normandie och 1450, efter hundraårskrigets slut, blev Normadie franskt igen och har sedan dess tillhört Frankrike. Idag är Normandie mest känt för D-dagen (Operation Overlord), då de allierade den 6 juni 1944 gjorde den berömda landstigningen i Normandie. Återuppbyggnaden i departementet Calvados skedde delvis med svenskt bistånd i form av ”les suédoises”, trähus i byggsatser.

Vikingahövdingen Rollo brukar kopplas samman med Gånge-Rolf (Rolf av Möre) som enligt historien var så stor att han inte kunde rida på någon häst. Gånge-Rolf blev förklarad som fredlös av Harald Hårfager och lämnade sitt hemland. Med på färden följde Rollo. Deras öden gick senare åt skilda håll. Enligt andra forskare är Rollo och Gånge-Rolf samma person. Men trots intensiva efterforskningar har det inte gått att ta reda på hur det ligger till.

Rollo gjorde vikingaräder på Frankrikes nordvästra sida och han plundrade även Paris några gånger. Detta gjorde dåvarande Kungen av Frankrike, Karl den Enfaldige, rädd och för att slippa vikingarna gav han dem regionen runt Rouen vid Seineflodens mynning. När Rollo blev greve av Rouen lät han döpa sig till Robert och gifte sig med den franska kungens dotter Gisela samtidigt som han hade en älskarinna. Tillsammans med älskarinnan fick han sonen Vilhelm av Normandie eller mera folkligt Vilhelm Långsvärd (franska: Guillaume Longue-Épée).

Vilhelm av Normandie är i sin tur anfader till Vilhelm Erövraren, som var hans barnbarn barnbarns barn. Vilhelm Erövraren var den första Normandiska kungen som var kung i England. När Vilhelm Erövraren började ta makten i England var Normandie större än vad hertigdömet var från början. Rollos barn och barnbarn hade nämligen erövrat delar av Bretagne och när slaget vid Hastings, 1066, var Normandie ett stabilt hertigdöme. Efter slaget var Vilhelm Erövraren kung över Normandie och England.

Normandie och England delades upp mellan Vilhelm Erövrarens söner när han dog, Robert och Vilhelm II. De bråkade och Vilhelm II dog och Vilhelm Erövrarens yngsta son Henrik tog över Englands tron. Men nu tror jag vi lämnar det förgångna och återvänder till vårt Familjeäventyr istället.

Längs med vägen såg vi underbara platser i dag. Det var mycket slättmark och sedan återsåg vi havet, Atlanten, mest vid ”Pont de Normandie”. Det var en riktigt vacker bro och utsikten var hänförande. Tyvärr var det bilkö över bron, men det gjorde inget för vi kunde titta på utsikten under tiden och dessutom stod kön aldrig stilla helt.

Pont de Normandie

Pont de Normandie

Något annat som vi också såg längs med motorvägen var en mängd ”Mini Cooper” bilar. Jag tror att de hade haft en bilträff någonstans för de var verkligen många. Detsamma gäller även ”Lotus”. De var också en konvoj med bilar.

När vi kom in i Belgien förändrades samhällena och vägarna blev sämre. Inte mycket, men det fanns en märkbar förändring. Hela dagen har vi nästan bara kört på motorvägar och allting har gått bra, men när vi kom till Gent tog det tvärstopp. Vi fastnade i rusningstrafiken och dessutom var det vägarbete som gjorde att de vägar som vi skulle köra på var avstängda. Det var alltså inte lätt att hitta till min mans före detta kollega I:s hus. Dessutom var det cyklister överallt. De betedde sig som cyklisterna i Lund. De bara cyklade som att de ägde staden och brydde sig inte om bilar, bussar eller spårvagnar. Vägarna inne i Gent var inte heller lätta att köra på. De gick kors och tvärs och det var fullt av konstiga vinklar på alla vägarna. Hmm… Mitt första intryck av Gent var inte positivt.

Gent

Gent

Efter en timme lyckades vi hitta huset och träffade på I:s mamma. Hon var snäll och öppnade för oss, för I och hennes familj är på semester i Portugal. Det var ett litet radhus som låg på en väldigt lång gata. Men det bästa av allt är att bilen fick stå under en carport på baksidan. Nu blev alla fall min man lugn för bilens skull. När vi hade gått husesyn började vi fundera på vad vi skulle äta. Vi var nämligen vrålhungriga efter en dålig lunch på ett snabbmatställe.

Vi fick anvisningar till en mataffär, Colruyt, och jag kan säga att hade jag inte vetat om att det låg en affär där så hade jag aldrig hittat det. Det syntes nämligen inte utanpå vad det var för en affär. Det var en jätteaffär som såg ut som en lagerbutik. Allting fanns i storpack, men om man ville ha mera eller mindre av något var det bara att justera förpackningarna efter den mängd som man ville ha. Det kändes konstigt att bryta sönder för att dela till mindre förpackningar. Dock gjorde belgarna så och därför gjorde vi också så. När vi hade plockat ihop allting gick vi till kassan för att betala. Det innebar att kassörskan plockade om alla varorna till en annan kundvagn och scannade varorna. Därefter fick man gå till ett annat ställe och betala sina varor. Där fick vi problem! Affären tog varken MasterCard eller Visa, utan enbart kort kopplade till Maestro. Vi hade inte tillräckligt med kontanta medel med oss för allt som vi skulle handla. Vi har inte tänkt på det för det har alltid fungerat att betala med kort. Oj vad det kändes pinsamt! Men kassörskan sa bara att hon skulle ställa undan vagnen medan vi hämtade pengar i automaten runt hörnan. Vi fick då väldigt bråttom för affären skulle stänga om tjugo minuter. Tyvärr hittade vi ingen automat, eftersom den inte fanns kvar längre och tiden rann i från oss, så tio minuter innan stängning kom vi tillbaka. Där mötte vi en man som hade samma problem som vi, med nästan tre gånger så mycket i vagnen, och han sprang också iväg till automaten som inte fanns innan vi hann stoppa honom. Lösningen som vi fick göra var att plocka ut de viktigaste varorna och betala med de pengarna som vi hade. Det kändes konstigt och nöjda med vad vi fick med oss blev vi inte. Men det var bara att gilla läget och försöka lösa middagsproblemet.

Det var inte lätt! Jag kände det som att jag var med i ”Masterchef” och fick en kasse med råvaror för att sedan laga till en middag på det som finns i påsen. Det blev en annorlunda middag, men den blev god i alla fall. Vi fick med oss färsk lax, baguetter som bakades till i ugnen, bordsmargarin, melon och paprika. Vid det laget var vi alla hungriga så vi lät oss väl smaka. Under tiden som jag lagade maten åkte maken och Kronprinsen iväg och hämtade ut pengar i en automat, så att vi inte skulle stå utan kontanter i fall affärerna inte tog våra bankkort. Mätta och belåtna var det dags att söka upp en säng och sova några timmar. Imorgon ska vi inte åka 63 mil som vi gjorde idag utan det blir bara in till Brugge som vi kommer att bege oss. Dock ska vi undvika rusningstrafiken och vara noggranna med att kolla vilka kort affärerna tar innan vi handlar. Men det som hände idag har gett oss nya erfarenheter. Det ska blir intressant att se vad som kommer att hända imorgon.

Annonser
Det här inlägget postades i Familjen, Historia, Reflektioner, Religion och traditioner, Semester och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Dag 15 – 4 augusti 2014 måndag

  1. Anna-Maria skriver:

    Intressant affärskoncept… Låter otroligt krångligt att handla så. Bra att ni fick några varor med ett iaf.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s