Dag 14 – 3 augusti 2014 söndag

Bonjour! Jag märker att franskan färgar av sig när man pratar. Troligen kommer jag att stoppa in några ”merci” eller ”très bien” när jag pratar i fortsättningen. Egentligen borde jag kunna mycket mer franska än vad jag kan, eftersom jag faktiskt har läst det i skolan för länge sedan. Dock har jag upptäckt att mer och mer kommer tillbaka nu när jag är här. Det hade varit intressant att se om jag stannade i några månader om jag sedan kunde förstå eller prata franska. Det får jag testa en annan gång! Jag tror i alla fall att familjen vill att jag ska följa med dem hem.

Under natten som gick så drömde jag naturligtvis om medeltiden. Omgivningen inspirerade mig verkligen till det. Naturligtvis var det tornerspel med pompa och ståt och jag var arg för jag som kvinna fick inte vara med i tävlingen. Men jag fick revanch! En riddare kunde inte vara med och då fick jag träda in och vara med i bågskyttetävlingen. Trots drömmar så sov vi mycket bra i det före detta klostret. Rummet var ljudisolerat och nyligen renoverat. Det var ett vackert rum som verkade ligga nästan i ett tornrum. Frukost fick vi i matsalen och av den lät vi oss väl smaka. Det var nybakade bullar och croissant med te, juice eller chokladmjölk. Därefter gick vi runt i det lilla samhället.

Bygatan utanför Notre-Dame de Verdelais.

Bygatan utanför Notre-Dame de Verdelais.

Vi tittade på kapellet, huvudgatan och en park som var mitt i mot Geraud de Graves Hostelliere. Det tråkiga var att Kronprinsen ramlade i en trappa och slog sig på knät. Konstigt att det kan blöda så mycket på ett ställe som egentligen är benigt. Tur att jag hade med mig lite plåster och sårtvätt i handväskan.

Byns affär på höger sida och rakt fram är trappan somorsakade blodvite.

Byns affär på höger sida och rakt fram är trappan somorsakade blodvite.

Därefter gick vi in i Hostellierets lilla butik. De sålde tvål, handkräm, sylt, radband, ikonbilder och ett eget vin, samt även vin från omgivande vingårdar.

Vinodlingar på sluttningarna runt Verdelais.

Vinodlingar på sluttningarna runt Verdelais.

Naturligtvis köpte vi några vinflaskor och personalen visade upp från vilka vinrankor det kom ifrån. Nu hoppas jag verkligen att det är ett gott vin. Barnen ville ha sylt, så det köpte vi också.

Klostret mot parkeringen.

Klostret mot parkeringen.

När vi körde ifrån Verdelais såg vi vilken vacker landsbygd som fanns runt omkring. Jag hoppas att det syns på fotografierna, som vi tog, hur vackert det var.

Landsbygden utanför Verdelais.

Landsbygden utanför Verdelais.

Sedan körde vi på! Motorvägen ledde oss snabbt vidare. Det var vägtullar och vackert landskap som susade förbi. Dock slapp vi bilköer idag. Men istället fick vi mängder av rondeller. Jag tror aldrig att jag har åkt igenom så många rondeller tidigare, fast jag måste erkänna att det löste nog många korsningars problem. Naturen här uppe i Normandie påminner väldigt mycket om naturen hemmavid. Det är bara så mycket större och mer av allting; lövskog, slättland, kullar, tallar, jordbrukslandskap, etc. I denna delen känns det som att det är inte lika mycket vingårdar utan mera boskap, solrosor och majs. Det är en bygd som är välmående. Hus, bilar och omgivningarna var välskötta och vittnade om pengar.

Maten åt vi på en vägkrog med fantastisk mat. Vilken skillnad mot vägkrogarna i Italien. Där var maten en konstig sörja av något som skulle föreställa mat. Men här var det snabbmat, men ändå inte. Dessutom var det gott med mycket att välja på. Direkt efter pausen körde vi sedan i ett svep. Idag tror jag att det var den kortaste körsträckan, 53 mil ungefär. Det gjorde att vi kom fram vid fem-tiden. Skönt när man kan vara på samma ställe på kvällen. Den här natten ska vi sova på ett slott, ”BG Chateau du Bois-Guy” strax utanför Parigné. Det är ett vackert gammalt slott som dock inte är lika gammalt som klostret föregående natt.

Infarten till

Infarten till Chateau du Bois-Guy.

Chateau du Bois-Guy är byggt på 1500-talet, men är inte omtalat förrän vid franska revolutionen. Då bodde general Aime Du Bois-Guy (den yngsta generalen som var med vid revolutionen) på slottet och la upp sin strategi. Slottet består av 18 hektar slottspark, med en liten sjö och en skog. Idag är det två ägare till Chateau du Bois-Guy, Michael Linhoff från Danmark (som pratar skandinaviska) och Mathias Hafell från Schweiz. De har drivit slottet som hotell sedan 2009.

Chateau du Bois-Guy

Chateau du Bois-Guy

Slottet är verkligen vackert och omgivningarna är mycket intressanta. Slottet ligger på landet, men relativt nära Normandie. Det är till exempel bara ca. en halvtimme med bil till ”Mont St. Michel”. Det är även lätt att ta sig till andra ställen med många sevärdheter som St. Malo, Fougères, Dinard, Rennes, Cancale eller Cap Frehal och Fort la Latte. När vi kom hit kändes det som att man var med i ”stjärnorna på slottet” eller något sådant. Det fanns en pampig framsida med en Rolls Royce framkörd. Två hundar tog emot oss, liksom några hästar, ankor, gäss och en katt. Barnen kände sig som hemma direkt och ville gå runt och titta överallt.

Slottsdammen

Slottsdammen

Dagen avslutade vi med att äta en trerätters middag här på slottet. Vi bytte om till lite finare kläder, även om vi fortfarande var klart sommarklädda, trots att det inte behövdes. Det kändes rätt och riktigt att göra det när man skulle äta i den fina slottsrestaurangen.

Baksidan av Chateau du Bois-Guy.

Baksidan av Chateau du Bois-Guy.

Maten som vi fick var en buffé. Den första rätten var kallskuret med sallad och ost. Därefter blev det fläskstek med ris, sås och lätt stekta grönsaker. Efterrätten bestod av en smarrig kladdig chokladtårta eller crépes (pannkakor med olika fyllningar) med kaffe eller te. Mums! Det var verkligen gott och speciellt Prinsessan tyckte om det. En av ägaren (han som pratade skandinaviska) tyckte att hon hade plockat till sig en speciell tallrik. Hon hade nämligen lagt för sig av efterrätten och sedan även en rejäl köttbit. Prinsessan och vi andra åt oss mätta och sedan var det dags för att gå och lägga sig. Det blir en lika tidig morgon imorgon. Då ska vi köra in i ytterligare ett land som vi inte har varit i tidigare, Belgien. Det ska också bli spännande, men det hade inte varit fel att stanna ytterligare en natt här på Chateaut. Jag undrar om det finns något slottsspöke på slottet?

Annonser
Det här inlägget postades i Familjen, Historia, Reflektioner, Semester och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Dag 14 – 3 augusti 2014 söndag

  1. Anna-Maria skriver:

    Ujuj, drömmar om medeltiden och en natt på ett slott. Häftigt! Hoppas din son mådde bra sen efter att han ramlade.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s