Dag 3 – 23 juli 2014 onsdag

Idag har vi haft en intressant och spännande dag! Vi började dagen med att sova ifrån väckarklockan. Visserligen var Prinsen vaken i tid, men han lät oss sova till halv åtta. Vi hade egentligen bestämt att vi skulle äta frukost tillsammans med den andra familjen klockan åtta. Det hann vi inte till. Dock var vi bara 10 minuter sena. Frukost fick vi i alla fall och den var verkligen god. Den innehöll det mesta! Därefter tillbringade vi förmiddagen vid poolen.  Det var skönt, men solen var inte framme så mycket, fast efteråt såg vi att solen hade gett oss lite färg ändå. Barnen var i poolen och vi vuxna på land förutom vår vän N. Han vågade sig ner i det kalla vattnet.

Under tiden barnen var i poolen gick min man och vår vän N flera turer och tittade på parkeringen för att se om det fanns någon bättre parkeringsplats för våra bilar. Först fick de fram två platser som var hyfsat bra, men de var inte riktigt nöjda. Efter någon timme så dök det upp två platser som de kände var bättre för våra bilar. Det märks att här nere i Italien ska man INTE ha någon stor bil. Deras samhällen är inte byggda för det. Här skulle man troligen ha haft en Smart, en minibil, fast hur vi skulle lyckats få plats med all vår packning i en sådan är för mig en gåta.

Därefter blev det att vi packade en ryggsäck med vatten och sedan flanerade vi till den lilla staden bredvid, Riva del Garda. Det var en trevlig promenad!

Utsikt på vägen till Riva.

Utsikt på vägen till Riva.

Visserligen blev några av oss trötta och varma var vi allihop. Dock var det vackert och det var skönt att sträcka på oss efter att ha suttit i bilen i två dagar. Jag tror att vi gick ungefär 5 km och bitvis var det nästan jobbigt att gå för vi fick trängas med många andra som gick och en hel massa cyklister. Vi hade aldrig sett så många någon gång. Jag tror att många italienare har det som en hobby. När vi nästan hade gått hela sträckan stannade vi och åt lunch. Några valde pasta och de andra ville ha pizza. Det var mycket gott!

När maten var uppäten gick vi vidare och nådde till slut vårt mål. Vi skulle nämligen åka färja till Limone och vi lyckades hitta vilken kaj som färjan gick ifrån. Det var en trevlig båtfärd, där vi fick se många vindsurfare, skärmflygare och seglare ute på sjön. Det var till och med så att färjan fick skaffa hjälp åt någon som låg och plaskade mitt i stråket där färjan gick. Men allt gick bra och vi kunde åka vidare.

Ute på Gardasjön

Ute på Gardasjön

Limone är ett samhälle som ligger vid Gardasjön i provinsen Brescia i Lombardiet (västra sidan av sjön). Namnet är mycket gammalt och kommer från det latinska ordet ”limen” som betyder gräns. I detta område har människor bott sedan yngre stenåldern och bosättningen hade ”av Benaco” efter namnnet, som är det gamla namnet på Gardasjön. Idag heter annars orten Limone sul Garda. Men betydelsen av namnet har fallit i glömska och allmänt tror människor att det är de lokala citrusfrukterna som odlas på sluttningarna runt staden som fått ge namn till staden. Det finns nämligen en legend som är spridd i området.

Citronträd i Limone

Citronträd i Limone

Enligt legenden var Benaco en gud som bodde vid sjön och en dag blev han kär i nymfen Fillide. Tillsammans fick de två söner som hette Grineo och Limone. Den första sonen skulle bli fiskare och den andra sonen skulle bli jordbrukare ville Benaco. Dock var ungdomarna inte intresserade av det utan ville bara jaga. Tyvärr slutade det olyckligt. Limone blev under en jakt attackerad och dödad av ett vildsvin. Sorgen var stor i hemmet och Fillide bad sin man att han skullel väcka sonen till liv igen. Benaco gjorde då en brygd av mystiska blåa blommor som han gav Limone och detta gav honom livet igen. Limone lydde därefter sin far och blev bonde. Han gav sig iväg och bosatte sig mittemot Monte Baldo (berget som han jagade på tidigare) vid en strand som var skyddad mot vind. Där började han odla citrusfrukter som blev uppkallade efter honom.

På 600-talet f. kr. beboddes området av keltiska stammar som förlorade marken under 200-talet f.kr. till romarna. Därefter har naturligtvis området påverkats av olika historiska händelser, som till exempel; Karl den store, den venetianska republiken, det österrikisk-ungerska imperiet, den italienska Risorgimento, två världskrig samt uppbyggnaden av det nya Italien. Socialt, ekonomiskt och kulturellt utvecklades Limone mest under den venetianska perioden (senare hälften av 1500-talet närmare bestämt).

Från att vara ett samhälle som var baserat på fiskerinäring och olivodling är Limone idag känt som det nordligaste jordbruksområdet som odlar citroner, apelsiner och lime. Jordbrukarna byggde speciella hus som skyddade odlingarna mot de kalla nordöstliga vindarna som drog ner från Monte Baldo och byggde ett bevattningssystem som tog vatten från sjön. Den magra jorden som finns i Limone var inte gynnsam för citrusfrukter och därför började bönderna frakta bördig jord från södra delarna av Gardasjön.

Citronhus

Citronhus

 

Allt detta fick ett abrupt slut under första världskriget då befolkningen evakuerades från Limone. Politiskt ansåg man att det inte gick att försvara jordbruket på en plats som inte kunde nås från annat håll än via sjön. Men efter första världskriget kunde befolkningen återvända till sin stad och 1932 stod en väg som löpte längs med Gardasjöns västsida färdig. Den tog lång tid att bygga för det var otaliga broar och tunnlar som fick byggas. Genom Gardesana Occidentale Panoramic Road bröts isoleringen för Limone och turister från norra Europa började komma och har gjort Limone till en av Gardasjöns viktigaste turistort.

Gardesana Occidentale Panoramic Road

Gardesana Occidentale Panoramic Road

Min upplevelse av Limone var att det är en pittoresk stad med vackra gränder och stora nivåskillnader. Och naturligtvis såg vi det Limone är känt för – citroner –  i olika former. Det var trevligt och vackert! Men både jag och barnen började bli trötta efter värmen och allt som vi hade gjort under dagen, så på slutet stod vi bara och väntade på färjan som skulle ta oss tillbaka till Torbole.

Färjan från Limone

Färjan från Limone

Det var inte densamma som vi hade åkt med tidigare. Den som vi åkte med nu var mindre, men med finare inredning. Den första var en stor vanlig färja medan den som tog oss hem igen var en hjulångare. Den gick mycket fortare än vad jag trodde. Dock kunde vi se alla vackra alpsluttningar, tunnlar och märkliga vägar som gick kors och tvärs. Tyvärr hade vädret slagit om och det gjorde att mörka moln hade dragit in och eftersom vi var uppvärmda av solen kändes vindarna väldigt svala. Dock ville våra pojkar bada när vi kom tillbaka till hotellet så vi traskade till poolen. Men Prinsessan fick inte bada för mig. Hon verkade frysa i de kalla vindarna. Vi som inte badade frös och ville bara gå in igen. Dessutom hade det börjat duggregna. Lyckligtvis blev det inte något mera av det i alla fall.

När pojkarna hade duschat och bytt om gick vi ut i Torbole och hittade en restaurang – Ristorante Bella Vita Pizzeria. Där åt vi en god middag som avslutning på en mycket trevlig och mysig dag. Alla blev nöjda och sedan gick vi en liten runda längs med strandpromenaden innan vi gick tillbaka till hotellet. Min man och pojkarna gick en längre runda och under tiden gick vi flickor tillbaka för att duscha och förbereda oss för sängen. Vi var alla trötta efter en underbar dag.

Annonser
Det här inlägget postades i Familjen, Historia, Reflektioner, Semester och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s