”Pappa, jag mejade ner ett staket”

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen:

Tala alltid sanning, för sanningen kommer fram till slut och då kan det bli väldigt tokigt.

Det började en kall vinternatt i början av december. Kylan och snön hade kommit och det var mycket halt. Hela vår familj låg och sov i godan ro och på morgonen när min man gick ut för att hämta tidningen så hade det hänt saker i ena hörnan av vår trädgård. Någon hade sladdat in i vår trädgård på tvären och det fanns kvar bildelar i tuijahäcken. Det var en framspoiler, kofångare, lampinsats, plastdelar, en navkapsel samt en registreringsskylt. Bilen hade kört in i vårt staket med en rejäl fart. Märkligt att ingen av oss eller våra grannar hörde något. Självklart blev vi oroliga och undrade vad som hade hänt och vi tänkte mycket på föraren och hur det hade gått för den stackaren. När vi hade pratat och diskuterat händelsen en stund så kom vi fram till att vi borde nog polisanmäla det som hade hänt. Sagt och gjort… Vi ringde och polisen kom efter några timmar för att vi skulle kunna lämna en rapport om vad som hade hänt. De var rätt så upptagna av allvarligare olyckor den här dagen och vi blev mest imponerade av att deras ledningscentral ringde upp två gånger för att låta oss veta att vi inte var bortglömda.

In i vårt hus steg den längsta man som jag har sett. Visserligen är jag liten själv och alla andra verkar långa, men det här var extremt. Polisens partner som var med var troligen av normallängd fast det såg han inte ut att vara. Alla människor blir små bredvid denna jätte. Det sägs att längden inte har betydelse dock tror jag att denna jätte till polis har nytta av sin längd i sitt yrke. Av poliserna fick vi reda på att det var en BMW och vem som var ägare. Därefter körde de härifrån och vi hörde inget på flera veckor. Det gjorde att vi tröttnade och vi försökte få tag på utredaren hos polisen. Han var dock sjuk, men när vi fick tag på en kollega till ”vår” utredare fick vi fram vilket försäkringsbolag som bilen var försäkrad hos. Min man ringde dit och satte igång de byråkratiska kvarnarna. Försäkringsbolaget upprättade en anmälan med våra ord som underlag. Till saken hör att ägaren hade inte gjort någon anmälan. Sedan började hända det saker…

En utredare från ett byggföretag kom och tittade på staketet och häcken för att se vad som behövde göras och efter ytterligare en dag så städade de upp det som var sönder. När det blir vår sa de att de skulle komma tillbaka och laga och fixa det som behöver ordnas. Skönt att försäkringsbolagen gör det de ska göra. Det tredje som hände var att ägaren själv tog kontakt med oss. Ägaren hade tydligen fått en begäran om skadeanmälan från försäkringsbolaget och ville själv ta kontakt med oss för att se skadan som den artonåriga sonen hade gjort. Precis!! Det var en alldeles nybakad körkortsinnehavare som hade sladdat in i staketet. Stackaren hade bara haft körkortet en månad. Det kommer antagligen inte att bli så roligt för sonen. Dessutom hade han smitit från olycksplatsen och då blir det böter att betala. Vi kollade upp det och troligen lutar det åt 40 dagsböter. Men detta vet jag inte, utan det är något som jag gissar. Det värsta är (tycker jag) att sonen ljög om var olyckan hade hänt. Han sa en plats flera mil härifrån. Den stackars pappan hade kört runt och letat efter bildelarna och så visade det sig att vi bor ca 1 km från varandra.

Det var i alla fall skönt att veta att föraren hade klarat sig bra och att de skador som uppstod blev enbart materiella. Sådana skador kan man i alla fall åtgärda, men ibland är det värre med fysiska/psykiska skador hos människor. Efter det här händelsen har både jag och min man sagt till våra barn att de måste berätta sanningen, även om det är väldigt svårt att få fram den och att de inte får smita från sitt ansvar. Jag hoppas att de förstår vad vi menar, så att vi slipper uppleva att någon annan måste berätta för oss att ”Ditt barn mejade ner ett staket inatt”. Det är aldrig bra att ljuga och smita från saker som man själv är orsak till, speciellt i sådana fall som det här där konsekvenserna blir värre utav det. Tillsammans kan man ordna upp många problem!

Annonser
Det här inlägget postades i Familjen, Reflektioner, Väder och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s