Hajk 2012

Nu var Kristi Himmelfärd över för den här gången. Jag och pojkarna tillbringade tiden mitt ute i skogen tillsammans med ett livligt gäng.  Vi var tio scouter och fyra vuxna som var iväg. Naturen är verkligen helt ljuvlig vid denna tiden, men tyvärr var inte vädret med oss. Ni kanske minns att jag sa att de hade lovat fint väder? Det blev bra väder, fast det var kallt. Det var kallt både på dagen och natten. Men jag hade hoppats på att värmen som jag känner finns idag skulle ha dykt upp redan under fredagskvällen. Tji fick jag! Den kom igår när det var dags att åka hem. Ja, ja… Vi hade i alla fall inget regn.

På fredagskvällen åkte vi dit och bekantade oss med lägerplatsen. Vi behövde inte sätta upp militärtältet, utan det hade vi ledare redan gjort under torsdagskvällen. Det var tur att vi fick förstärkning, för vi hade nog inte fått upp det utan hjälp. Fredagen försvann fort. Vi byggde en lägerbålsplats och fixade ett utedass. Det tyckte barnen var spännande. Sedan var det dags för fredagsmys framför elden. Därefter läste jag en godnattsaga när alla barnen hade hittat en plats i militärtältet. Tyvärr var det en lite gosse som inte ville vara kvar över natten, så vi fick ringa mamma. Men killen kom tillbaka nästa dag och hade alla sina saker med sig och hade beslutat att försöka en natt till. Det tycker jag var starkt gjort av honom och hans föräldrar. Det bästa av allt var att pojken verkligen stannade kvar hela följande natt.

Lördagen började tidigt och då var det riktigt kallt i luften, trots att solen lyste. Det var trots det mysigt att se alla sömniga barn och ledare när de vacklade ut och försökte hitta rätt strumpa. Men efter en stund var alla på benen och vi kunde börja dagens aktiviteter. Vi började med att dela upp barnen i två grupper och sedan tog jag hand om en grupp medan två andra ledare tog hand om den andra gruppen. När det hade gått ungefär en timme så bytte vi grupp. De byggde saker och lärde sig surrning och knopar i praktiken. Jag och den andra gruppen lärde oss spårtecken och sedan fick vi göra ett studiebesök hos de som vi köper ägg av. Barnen var helt saliga. De älskade verkligen, precis som jag, att titta på hönsen, tupparna och kycklingarna och iaktta hur de betedde sig. Dessutom så passade de på att prata med K eller N för att ställa de frågor som de undrade över. K och N är de trevliga människorna som har hönsen och som lånade ut en bit skog som vi kunde vara i. Tack snälla ni för det! Vi kommer gärna tillbaka fler gånger.

När det var dags för lunch stekte vi pyttipanna. Det gick snabbt och tur vad det eftersom många var hungriga. Därefter gick vi en runda med spårtecken. Egentligen var det meningen att vi skulle göra aktiviteter under tiden som vi gick, men klockan rann iväg och barnen var så trötta så vi valde att bara gå och leta efter tecken. Vi kom fram till målet och där fick vi mellanmål innan det var dags att gå tillbaka. Det var på återvägen som olyckan var framme. Vi skulle gå över en stengärdsgård. Alla barnen gick över utan problem, men sedan var det dags för mig. Hmm… Jag vet inte hur jag lyckades men jag ramlade i alla fall framlänges när jag kommit halvvägs över. Det var inte bra. Med ansiktet ramlade jag rakt ner mot stenarna och slog i näsan och överkäken. Därefter ramlade jag, enligt vittnen, väldigt snyggt runt och låg på rygg när jag förstod vad som hade hänt. Hela ansiktet kändes helt bedövat först, men därefter gjorde det fruktansvärt ont. Dock blev det inget näsblod. Näsan blev svullen och en fläskläpp fick jag. Blåmärket som kom har nästan försvunnit nu. Det stora problemet var att glasögonen gick sönder och vi var mitt ute i skogen. När vi började gå tillbaka så märkte jag att jag hade vrickat foten och stött i knäna lite grann, men det var inte värre än att jag kunde gå.

Vi kom tillbaka till lägret och där var min man och vår dotter. De undrade naturligtvis vad jag hade hittat på. Jag kan säga att båda våra pojkar berättade glatt allting innan jag ens hade hunnit in på hajkplatsen. Men det var skönt för då slapp jag säga det. Jag var fortfarande lite vimmelkantig. Jag kan tänka mig att min man och Prinsessan blev förskräckta. De var där för att lämna mat till oss som vi inte kunde ha med oss, eftersom vi inte hade något kylskåp. Det märkliga var att hela vår familj dök upp just denna kväll för att se hur vi hade det. Både mina föräldrar och mina svärföräldrar dök upp. Min näsa var så öm och alla ville peta på den för att se hur det var med den. Jag förstår dem, men det var inget roligt och ont gjorde det.

På kvällen lagade vi till korv stroganoff och sedan var det dags för det stora lägerbålet. Vi hjälpte alla till med att fixa ihop ett program. Barnen kunde många vitsar och gåtor och vi ledare stod för sång och rop. Det var precis som ett lägerbål skall vara. Efteråt grillade barnen marshmallows och drack chokladmjölk. Det var lördagsmyset och sedan var det dags att gå och lägga sig. Då började en del barn vilja åka hem. Vi gjorde avtalet med dem att om de var vakna när godnattsagan var läst så skulle vi ringa. Det slutade med att det var två barn som åkte hem. De andra hade vi lyckats få ner i sovsäckarna och de somnade under tiden som jag läste. Det bästa av allt var att de verkligen sov hela natten ända tills vi väckte dem. Det var väldigt roligt att se deras miner när de insåg att de hade sovit i tältet hela natten. Det syntes att de blev stolta över sig själva.

Söndagen började med att alla plockade ihop sin sovsäck och sedan åt vi frukost. Därefter var det verkligen ingen rast. Vi packade all gemensam packning, personlig packning skulle letas upp och hamna i rätt väska, militärtältet skulle rivas, utedasset tas om hand, städa efter oss och lastning av all packning i bilarna och på släpet, etc. Det var arbetsamt och det var tur att barnen var så tjänstvilliga. Tillsammans fixade vi det på ungefär två timmar. Sedan var det dags att få hem alla. Som tur var så hämtade min man våra trötta pojkar. De hade inte sovit så mycket, eftersom de två nätterna på hajken var väldigt kalla. Jag hade som tur var filtar med mig som jag kunde lägga över dem och jag tror att de har sovit mer än vad de själva inser. Alla scouterna kom hem och vi ledare åkte till scoutlokalen med den gemensamma packningen. När vi hade lastat av så bestämde vi att det var bäst att vi tog diskning och inventering vid ett annat tillfälle. Vi var så trötta att det inte hade blivit bra att göra det samma dag som vi kom hem. Om ni skulle vilja se hur vi hade det på hajken så kan ni se bilder här.

Med den här hajken satte vi punkt för vårterminen 2012 på scouterna. Vi har lärt oss många nya saker. Vi insåg att vi behöver göra en utvärdering på hur vi skall arbeta med både scouterna och deras föräldrar. Jag kommer att återkomma till detta vid ett annat tillfälle.

Annonser
Det här inlägget postades i Familjen, Scout, Väder och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hajk 2012

  1. Sha skriver:

    vilken minne och jag är glad du mår bättre nu.. och vilka bilder magnus tog ju… tur med otroligt fint vädret också 🙂

    • tavar skriver:

      Tack! Vi hade otroligt tur med vädret och bilder är alltid roliga att se på. Dessutom är platsen otroligt vacker! 🙂

      // Tina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s