Jag känner mig priviligierad

Denna tanke slog mig idag under tiden som jag var med på karateträningen. Jag har den stora lyckan att få vara med mina barn när de utövar en aktivitet som de tycker om. Det är en otrolig förmån. Visserligen är det inte alla gånger som jag helt lugnt kan vara med, utan att känna att stressen kommer smygande. Men oftast är jag avslappnad och kan vara med och ta en aktiv del i det som mina barn tycker om. Det är inte bara karate det handlar om utan jag finns med på ett hörn när det gäller scouterna och dansen också. Naturligtvis är jag inte lika mycket med på alla aktiviteterna, men bara att få vara där och både se och uppleva hur mina barn är och beter sig mot andra. Det är väldigt intressant. Självklart kan det ha att göra med att jag är mycket intresserad av hur människor är och hur de beter sig, men jag känner mig otroligt priviligierad som har möjlighet att göra detta och verkligen se barnen i deras miljö och vara med på deras premisser. Det ger mig en känsla av tacksamhet.

Annonser
Det här inlägget postades i Dans, Karate, Reflektioner, Scout och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s