Nu börjar veckorna springa igen

Det är konstigt när vardagen är här igen. Då försvinner alla dagarna som en oljad blixt. Det är märkligt att jag blir lika förvånad varje gång. Egentligen borde jag inte bli det, eftersom det här inträffar varje gång vi (barnen) har haft en längre tids ledigt. Tiden är en märklig uppfinning. Är det vi i västvärlden som är så fixerade vid klockan eller är det något som existerar världen över? Det är en svår fråga att få svar på, för då skulle jag behöva åka runt om hela jordklotet och fråga alla kulturer. Det har jag ingen möjlighet  att göra. Men det hade varit intressant att få veta svaret

Det finns en annan sak som jag går runt och funderar på. Varför är det så svårt att få upp barnen på vardagarna när de gärna går upp tidigt på helgerna? Det är för mig en olöslig gåta, för mig som vill sova på morgnarna när jag är ledig. Hur har ni det hemma? Sover era barn på helgerna och får ni dra upp dem när de ska till skolan eller förskolan? Men idag försov vi oss inte i alla fall. Det är positivt! Däremot fick jag väcka Prinsen tre gånger. Han satt upp varje gång och sedan när jag vände mig bort lade han sig ner igen. Jag tror faktiskt inte att han var vaken någon gång vid väckningarna. Prinsen vaknade inte förrän jag ställde honom upp på fötterna. Dock skulle ni se honom på helgerna. Då hoppar han minsann glatt upp ur sängen någon gång mellan kl sex och halv sju. SUCK!!! Till och med Kronprinsen var svårväckt idag. Det är i vanliga fall Kronprinsen och min man som är uppe först i familjen. Min man är den som går upp först för att han ska med tåget i tid. Kronprinsen går upp tidigt, för han tycker om att hinna läsa en stund innan frukosten. Men idag var det även segt på den fronten. Det märks att veckan börjar gå mot slutet. Alla i familjen är trötta. Prinsessan dök ner under täcket vid väckningen och ville absolut inte gå upp, men hon somnade i alla fall inte om. När jag hade lirkat lite med henne så kom hon fram och klädde på sig under protester. Dock blev alla påklädda och fick i sig frukost innan det var dags att starta dagen.

Igår var det start på karaten. Det var roligt tyckte pojkarna. Träningarna den här terminen är tänkta att vara mer bältesfokuserade. Det innebär i verkligheten att barnen och de vuxna blir indelade efter vilket bälte de skall gradera till nästa gång. Jag tror att det här kan bli bra, men det kommer nog att krävas en liten inkörningstid innan det fungerar fullt ut. Det märks på barnen att de blir mer fokuserade och intresserade av vad som ingår i varje bältesnivå och vad det innebär. Tyvärr kunde min man inte träna igår, eftersom han har fått en förkylning. Vi får hoppas att han snart blir bättre.

Det börjar kännas som att jag vill ha sol och värme. Idag på promenaden till skolan såg jag både snödroppar och krokusar. Samtidigt var det extremt halt, men i och för sig ingen snö. Jag tror faktiskt inte att vi kommer att få någon snö den här vintern. Dock hade jag velat ha lite grann. Nu kommer vi tillbaka till frågorna som jag har, som inte har något svar. Varför är vi människor inte nöjda? Förra året var det alldeles för mycket snö och det här året är det för lite snö. Det är bara att fundera vidare… Samtidigt som veckorna springer vidare.

Annonser
Det här inlägget postades i Familjen, Reflektioner och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s