Tröttheten har kommit för att stanna

Idag är det mörkt och grått. Vi är i slutet av november, så det är egentligen inte konstigt. Jag lånar ett ord från en vän som också bloggar och hon kallar det för ”novemberkoma”. Det är ett mycket bra epitet för hur jag känner det. Allting är grått och trist och jag är så trött… Det kan även ha att göra med att idag är det tredje dagen med vab. Nätterna som har varit har varit mycket spring upp och ner till Lillans rum. Hon har sovit dåligt, p. g. a. feber och hosta. Hostan blir mycket värre när hon ligger ner och det hjälper inte hur mycket vi än lägger under huvudet. Minst en gång i timmen har vi varit vakna. Det positiva är att Prinsessan hade ingen feber i natt. Det ser jag som att hon är på bättringsvägen.

Dock gör den här tröttheten att jag inte orkar göra skolarbete. Något som jag egentligen borde. När skall jag hinna med det? Men det brukar ordna sig i slutändan. Jag försöker att inte hetsa upp mig och ta dagen som den kommer. Det är inte barnets fel att hon blir sjuk. Jag försöker göra de här dagarna till mysdagar istället för att otåligt vänta på att förkylningen skall mattas av.

De här dagarna har jag försökt att peta ihop ett program till Första Adventsgudstjänsten på söndag. Det har varit intressant och jag har fått lära mig mycket om ”nådens år”, som är temat på första advent. Jag fick söka en hel del på nätet för att få bakgrunden till kyrkoåret och vad temat betydde. Jag hittade en mycket informativ sajt om olika högtider inom olika religioner. Den förklarade mångt och mycket. Bloggen är skriven av en religionslärare som heter Mattias Axelssons blogg – Högtider. Den kan rekommenderas om man vill lära sig om högtider. När det gäller första advent så tycker jag att det är mysigt att gå i kyrkan den dagen. Det är en speciell stämning och jag blir lugn av friden som sänker sig. Jag hoppas att jag kan förmedla det till dem som kommer dit för en lugn stund innan vardagen tar vid. Själv tycker jag att programmet blev riktigt bra. Jag kommer att skriva om första advent i bloggen vid ett annat tillfälle.

Nej, nu är det dags att sätta fart igen…

Annonser
Det här inlägget postades i Familjen, Reflektioner, Religion och traditioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s