Den efterlängtade fredagen är här

Hela veckan igenom längtar jag efter fredagen. Det är egentligen konstigt, eftersom det är en dag som går undan lika fort som övriga dagar. Dessutom är jag inte ledig heller, utan jag knotar på som vanligt. Visserligen är jag aldrig ledig. Det finns alltid något som skall skrivas eller läsas. Men fredagarna för mig står för något avslappnande. Det är en lugnare dag. Vi göra oftast den till något extra mysigt och försöker inte göra en massa måsten. Naturligtvis förekommer det en del som måste göras, men jag försöker att inte lägga ett schema på det, utan det får bli som det faller sig.

Fredagarna brukar börja med en rejäl frukost med hela familjen. Det är trevligt, för annars brukar min man redan ha försvunnit till tåget innan vi andra börja äta frukost. Men på fredagar arbetar han i regel hemifrån. Det gör att den morgonen blir lugnare. Vi brukar tillsammans steka ägg och bacon till frukost. Det är något som alla gillar i familjen. Därefter rullar det på som vanligt. Det är lämningar på förskola och skola, arbete, lunch samt hämtningar. Sedan brukar jag fortsätta att arbeta. Under tiden får barnen leka en stund innan det är dags för mellanmål. Om jag har mycket att göra pluggar jag en stund till, men annars brukar det vara en stund innan matlagningen som vi använder till att baka eller prata om skola, kompisar, etc. Det är vår lilla mysstund i veckan då vi tillsammans gör något.

Fredagskvällen tänker jag inte berätta så mycket om. Dock kan jag säga att det är verkligen veckan höjdpunkt. Vi mysar, äter gott, titta på TV, spelar TV-spel eller datorspel, etc. Både jag och min brukar försöka styra så att vi inte har så mycket för oss på fredagarna. Det är nämligen en dag som vi är extra trötta. Det känns i hela kroppen att det har varit fem tidiga morgnar. När barnen har gått och lagt sig brukar vi halvsova i soffan till vi får för oss att gå och lägga oss.

När jag nu läser vad jag har skrivit så kan jag både förstå och inte förstå varför fredagarna är så efterlängtade. Det är synd att de avverkas så fort…

Annonser
Det här inlägget postades i Familjen, Reflektioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s