Klubbmästerskap i Karate

Igår vad det återigen dags för ett klubbmästerskap i karate. Båda våra pojkar var nervösa och spända inför tävlingen. De har verkligen legat i och tränat extra. Tävlingen går till så att barnen får varsin lott och sedan dras det genom lottdragning vilken som får möta vilken. Därefter står de på varsin sida om tävlingsområdet och får en i taget utföra den kata som de håller på med just nu. De tre domarna får sedan på en given signal visa med en flagga vilken de tyckte gjorde bäst kata. Den som vann går sedan vidare. Det innebär att den tävlande kan åka ut redan i första omgången.

Av våra pojkar var det Kronprinsen som var först ut. Det syntes att han var nervös, men när han väl satte igång var han mycket fokuserad och inriktad på den kata (Heian Yondan) han skulle göra. Det gick bra. Han vann med 3-0. När det var dags för Prinsens tur gick det också bra. Han var så nervös så att han stod och hoppade innan det var dags för honom. Men det var samma sak med Prinsen som med Kronprinsen. Han fokuserade bara på sin kata (Heian Shodan) och brydde sig inte om att det satt andra människor och tittade på honom. Prinsen vann också sin omgång med 3-0. Nu händer något som inte borde få hända…

Det blev en ny lottdragning och naturligtvis får båda våra pojkar möta varandra. Det var inte bra!!! Nu visste vi att en av pojkarna skulle bli utslagen av sin bror. Det är synd när det blir på det viset. Det var inte mycket att göra. De ställde upp sig och utförde, båda två, otroligt bra kata. Men en av dem var tvungen att åka ut. Det blev Prinsen. Han blev utslagen med 2-1. Det tog hårt! Han var så besviken hela kvällen och ville knappt titta på tills tävlingen var över. När han fick sin medalj, för delad fjärdeplats, så var det knappt att han tog emot den. Prinsen förlät inte sin bror den kvällen…

Kronprinsen däremot var mycket glad. Han kunde tävla vidare och till sist hamnade han på en hedrande silverplats. Han var så glad så att båda ögonen lyste ikapp med solen. Det gick inte att få tyst på honom. Han bara pratade och pratade om sin kata, tävlingen samt pokalen som han fick. Det gjorde inte att humöret blev bättre hos lillebror. Det innebar att i bilen hem var det väldigt skiftande stämning hos vissa passagerare. Prinsen tinade i och för sig upp lite när han fick äppelkaka och smörgås till mellanmål, innan det var dags att gå och lägga sig.

Nu får vi hoppas att de kan lägga det här bakom sig och att de kan fortsätta att träna tillsammans. De gillar karate och därför tror jag inte att det blir några problem. Det var faktiskt redan nu bättre stämning mellan pojkarna. Ibland är det tur att lillebror ser upp till storebror. Det tror jag underlättar bearbetningsprocessen hos Prinsen. Men nu är det dags för killarna att fokusera framåt och tänka på graderingen. De får reda på onsdag om de får göra en gradering denna termin. Vi håller alla tummarna för att de skall få det. De har arbetat så hårt för att få göra det, så jag hoppas verkligen att det går vägen. Men visst är det bra om tränaren säger nej till gradering om han ser att de inte har någon möjlighet att klara det.

Annonser
Det här inlägget postades i Familjen, Karate. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s