Varför komplicera allting?

Igår när jag och dottern var på väg till förskolan pratade vi om olika vänner som hon har på förskolan. Hon har några om hon tycker mycket om och andra som helst skulle försvinna, om hon fick bestämma. Därefter kom vi in på var de olika vännerna bor. Här kommer ett utdrag från samtalet:

– Jag vet var A bor! säger dottern.
– Jaså! Var bor hon? svarar jag tillbaka.
– Hon bor i ett vitt hus, blir svaret.
– Hmm…Var? undrar jag.
– I ett vitt hus med trädörr, förtydligar dottern

Tänk vad enkelt det kan vara. Självklart bor A i ett vitt hus med trädörr. Jag vet inte varför det sedan på vägen upp till att bli vuxen blir så komplicerat. När vi är 4,5 år är allting så enkelt. Visserligen hade inte jag hittat hem till A på den här beskrivningen, men det jag är ute efter är att vi borde nog förenkla lite mer. Jag ser det t. ex. nu när jag håller på med statistik. Det är krångligt och många saker förstår jag inte, men kan jag bara skrapa fram essensen så kommer jag nog att förstå. Jag får försöka förenkla. Det gör att jag kommer att greppa det här. Varför komplicera allting?

Annonser
Det här inlägget postades i Familjen, Reflektioner, Studier. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s