En höstdag i slutet på september

Idag var det en riktig fin höstdag; solen sken, blå himmel och det var varmt och skönt. Jag började dagen med en långpromenad. Det var helt ljuvligt! Fåglarna kvittrade och alla de underbara färgerna gjorde att det kändes som en mycket skön upplevelse. Upplevelsen gjorde att jag kände mig stärkt inför att sätta mig med uppgift 2. Den är intressant, men en rejäl utmaning. Vi skall koncentrera oss på vetenskapsteorier, forskningsansatser och metodologi i två doktorsavhandlingar. Det gäller en doktorsavhandling inom pedagogik och en inom psykologi. Vi ska sedan med hjälp av detta spåna på vår egen kanditatuppsats. Som ni märker är det något att bita i. Dock tror jag att det kan bli intressant. Vi får se vart det bär hän.

Idag hade vi ett handledarmöte som inte gav någonting. Allting var så flummigt och ostrukturerat. Men vi skall klara det. Det är tur att vi har varandra på den här kursen, annars hade jag inte kommit så här långt. Jag fick reda på idag att det inte var många som hade klarat uppgift 1. Hmm… Jag undrar vad det egentligen visar på. Det var i alla fall några som hade klarat uppgiften och de var så glada. Det hade de rätt i att vara. Det var en svår uppgift och vi hade inte mycket att gå efter heller. Men vi ska fixa det.

Barnen är lyckliga idag eftersom det är torsdag. Då får de vara hos mormor och morfar. Det gillar de skarpt. De brukar komma hem helt slutkörda men lyckliga. Appropå slutkörd… Vår yngste son var väldigt trött igår när jag hämtade honom på fritids. Han gäspade och såg jättetrött ut. När jag påpekade det för honom så sa jag samtidigt till honom att han kanske inte orkade vara med på karateträningen. ”Nej det gör jag inte. Jag vill vara hemma”. Då sa jag till honom att skall han vara hemma så får han gå och lägga sig. Då svarade han med att säga att det gör jag hellre. Därefter gjorde han sig iordning för sängen. Därefter läste vi en stund i ”Sagan som Sune” – av Anders Jacobsson & Sören Olsson. Han låg en stund och tittade i taket och mysade under täcket. När klockan var halv sju sov han som en stock. Jag blev lite oroliga för det och jag var nästan helt säker på att han hade blivit sjuk. Men han hade ingen feber, för jag tempade honom innan han gick och lade sig. Märkligt hur det kan bli! Han sov tills kl halv sju idag på morgonen. Tydligen var han helt uttröttad. Idag var han frisk som en lärka. Men jag var orolig, eftersom Prinsen inte brukar vilja gå och lägga sig så tidigt. Han vill gärna dra ut på nattningen på kvällarna.

Nu skall jag snart panera torskfilé och sedan är det dags att packa inför hajken i helgen. Det skall bli så skönt att komma ut i naturen ett slag. Jag känner att jag behöver rensa hjärna ett slag. Ni får alla ha en skön torsdagskväll.

Annonser
Det här inlägget postades i Familjen, Karate, Studier, Väder. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s