Nu är det full fart framåt

Nu skrivs det för fullt. Jag har massor av intervjuer att bearbeta, analysera samt tolka. Det är så intressant och spännande att möta alla dessa människor och höra hur de upplever och känner det vid en förändringsprocess. Av det jag hittills har kunnat utläsa så stämmer min tidigare slutsats. Men jag tänker inte uttala mig definitivt ännu. Fortfarande känns det osäkert med hur den virtuella mässan skall gå till. Jag är nästan säkert att det blir som en vanlig redovisning. Visserligen blir det kanske en förinspelad redovisning som läggs ut på youtube, men det är trots allt en redovisning. Mmm… Idétorka… Jag tror att jag fortsätter att skriva blogginlägg istället.

Jag fick äntligen tag på min handledare igår, men jag tror inte att han och jag förstod varandra så bra. Det blir kanske bättre vid nästa kontakt. Han skulle återkomma med en tid för hela gruppen. Vi har saknat att inte ha en gemensam tid att prata dels med honom och dels med varandra. Jag hoppas att det här gör att förvirringen släpper. Det känns som att vi alla är lite osäkra över den här delkursen. Det är tur att det brukar klarna på sluttampen.

I övrigt går det sin gilla gång. Barnen tycker att det är härligt med våren, men tyvärr har den kommit av sig lite grann. Jag tror i och för sig att den snart kommer tillbaka. Idag var det skönt att känna att det var varma vindar som svepte fram. Igår och i förrgår var det kalla polarvindar. Usch! Jag vill ha värme. Det var till och med så att vinterjackan åkte fram igen. Men idag behövde jag den inte.

Pojkarna tränar sin karate för fullt. Det börjar närma sig en gradering igen. De arbetar duktigt, men jag tror att den äldsta pojken har slappnat av lite, eftersom han har kunnat sin kata så bra. Det var så att tränaren fick säga till honom igår. Det gillade han inte. Jag hoppas att det gjorde att han skärper till sig. Han brukar nämligen vara så duktig. Men jag är säker på att det kommer att gå bra.

Till sist tänker jag nämna något om sidhuvudet. Det ni ser är ögonen på en blåmaskad Helig Birma. Den här katten påminner mycket om en katt som vi hade i 14 år. Jag saknar henne… Hon var den som höll reda på oss alla och passade våra barn när de var bebisar. Visserligen har vi två andra katter idag, men hon var speciell.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s