Förlåt att jag inte har skrivit på länge

Men den veckan som har gått har verkligen varit stressande. Naturligtvis har veckan innehållit det som den brukar göra. Det har varit karate, scouting, karate och yoga. Men jag har även arbetat halvtid i skolan, samtidigt som jag har försökt att skriva och genomföra skolarbete. Det var roligt att komma ut lite i verkligheten, fast skolarbetet blev lidande. Jag har inte alls hunnit med det jag skulle göra. Dessutom känner jag pressen av att jag måste bli klar med disputationsberättelsen. Hmm… Det är tur att det finns helger. Denna helgen får jag arbetar som bara den.

Igår började sjukdomarna spöka i vår familj igen. Det är jag och den yngsta sonen som har drabbats. Det började med att det var studiedag igår och då var jag och barnen iväg och gjorde lite ärenden. Först var vi på BVC med Lillan, för att kolla; längd, vikt, syn och hörsel. Det var en helt vanlig fyraårskontroll. Vår Prinsessa hade nämligen födelsedag i onsdags. Därefter körde vi iväg och köpte skor. Vi fick tag på fem par skor, men det tog väldigt lång tid, eftersom det verkade som att alla andra barnfamiljer hade fått samma lysande idé. Det kan i och för sig handla om att det var löningshelg och studiedag. Men efter långa köer så blev vi klara. Sedan skulle vi handla lite i matvaruaffären. Det gick fort, men nu efteråt kan jag egentligen märka att det var där som luften gick ur mellanbarnet. Han blev tyst och såg trött ut. När vi kom hem ville han bara sova. Men jag sa till honom att vi måste äta först. Det var inte mycket som han fick i sig. Efter maten gick han direkt och lade sig, men han hade svårt att komma till ro, så när Prinsessan hade somnat så gick jag och satte mig i hans rum en stund. Då somnade han direkt. Han sov länge och till sist gick jag och väckte honom eftersom vi skulle äta kvällsmat. Han kom upp, men han var så seg att min man sa att han måste vara sjuk. Vår äldste son kom och sa till oss att vi måste ta febern på hans bror, eftersom han var så hängig och seg när han skulle göra något. Vi tempade honom och han hade mycket riktigt feber, 39,7 grader celsius. Det blev inte den familjemyskvällen som vi hade tänkt oss. Dessutom fick vi ringa runt och meddela att kalaset var inställt för Lillan. Vi får fira henne en annan gång. Frågan är bara när, eftersom det verkar som att vi aldrig kan hålla oss friska.

Vi har haft en sådan här vår tidigare och det var 2007. Det är tur att vi har fått en förklaring till varför vi drabbas av denna onda cirkel av förkylningar. Det hela handlar om D-vitamin. Vi får alldeles för lite av det. Solen lyser inte tillräckligt mycket här i Sverige för oss som är lite mer än solbrända. Det är därefter som min man klarar av de här förkylningarna bättre. Jag och barnen är gjorda för ett varmare klimat. Det här är inte min förklaring, utan det är doktorns förklaring på detta sjukdomsfenomen som vi drabbas av ibland. Receptet är en solsemester, men nu när jag pluggar är det definitivt inte läge för det. Vi får helt enkelt knapra i oss tabletter med D-vitamin istället. Men eftersom vi måste tillsätta det istället för att få det naturligt så tar det längre tid för oss att tillgodogöra oss D-vitaminen. Ja, ja… Det är väl bara att vänta ut det. Men jag vill egentligen att det bara skall sluta. Varför finns förkylningar? Dessutom har jag också blivit förkyld, fast jag är vuxen och skall egentligen inte klaga…

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s