Tisdagar är en mellandag

Tisdagar känns som en mellandag. Det är varken i början av veckan eller i mitten av veckan. Det är tur att det är en scoutdag. Det gör att det blir en roligare dag. Idag är jag trött, eftersom mannen hade telefonjour i natt. Det innebär att han fick passa mobiltelefonen och svara på de problem som uppstod på arbetet. De ringde 6 gånger på 5 timmar. Men trots detta var jag ändå tvungen att gå upp i vanlig tid. Det var motigt… Jag har inte skrivit på några dagar, eftersom jag har haft så mycket annat för mig. En del av det har jag tänkt att jag skall berätta här.

I fredags var allting som en vanlig dag, förutom att dottern var hemma. Hon blev fortfarande så trött efter att hon har lekt en stund och dessutom äter hon dåligt. Hon fick vara hemma med mig. Vi ritade, byggde torn, lekte med bondgården, drack prinsessthé, etc. Det var verkligen ett fulltecknat program. Men jag tror att jag hade lika roligt som dottern.

När pojkarna kom hem så gick en av dem direkt till en kompis för att leka medan den andra skulle vänta på mig när jag sövde Lillan. Han hade fått löfte om att titta på en film tillsammans med mig. Men när jag kom ner till vardagsrummet igen så hittade jag en kille som låg och kved i soffan. Han hade riktigt ont i magen. Tydligen ökade det och gjorde mer och mer ont hela tiden. Jag visste knappt vad jag skulle göra. Men eftersom det här påminde om det magontet som han hade förra veckan, så ansåg jag att det var bäst att jag ringde till vårdcentralen. Vet ni hur svårt det är att få tag på vårdcentralen kl halv tre på en fredagseftermiddag? Till slut fick jag tag på en kvinna i växeln och hon var först inte alls speciellt trevlig. Hon tyckte att jag skulle ringa till akuten istället. Men när jag sa att de bara skulle vilja att jag försökte få tag på vårdcentralen eftersom kl inte är över fem på eftermiddagen, så började hon lyssna. När jag hade gått igenom alla turerna som vi hade förra veckan med grabben, så kopplade hon mig snällt till en sjuksköterska. Sjuksköterskan sa direkt att vi skulle komma. Hon fixade en tid hos samma doktor som vi var hos förra gången. När jag lade på telefonen så började vår son kräkas. Det var riktigt mycket. Men därefter gjorde jag iordning honom och sedan ringde jag mina föräldrar som dök upp i ilfart. De passade Lillan medan vi åkte iväg. När magontet började så hade jag tagit kontakt med min man och han tog första tåget hem, så han skulle ta över efter mina föräldrar om vi skulle dröja på vårdcentralen.

Bilfärden till doktorn var inte rolig, men vi kom fram i alla fall. När vi kom fram fick vi vänta lite och det var nog bra det. Sonen blev nämligen tvungen att kräkas lite till. Vi kom in relativt fort och doktorn gjorde om alla testerna igen och dessutom tog hon ett streptokock-test. Alla testerna var som vanligt. De visade alltså ingenting. När alla prover var tagna fick vi åka hem. Senare på kvällen var pojken som vanligt igen och han ville ha mat. Jag tycker att det är så märkligt och jag undrar verkligen vad det är som är fel!

Resten av helgen förflöt i lugn och ro, men en viss oro var kvar. Det var många gånger som jag och min man iakttog och bevakade så att sonen mådde bra. Vi slapp fler sjukdomsincidenter och vi klarade att hålla oss på benen en hel helg. Jippie!!! Det var så skönt. Det konstigaste var att när måndagen kom och det var dags med morgonstressen igen, så kändes det motigt. Det märks att man glömmer de vardagliga rutinerna när man inte har gjort dem på sex veckor. Men visst var det skönt när alla kunde göra det de skulle göra.

På måndagen tog mellanpojken en kompis med sig hem. De hade jätteroligt. De sprang runt och lekte överallt i huset. Lekkompisens mamma ringde och frågade om hennes son kunde stanna lite längre, eftersom hon behövde jobba över. Jag sa att det gick bra. Men strax innan hon skulle hämta honom ringde hon igen och lät skärrad i telefonen. Det visade sig att hennes andra son hade brutit ett ben i foten och hon undrade om jag kunde göra hennes son, som var hos oss, klar så att hon bara kunde hämta upp honom. Hon skulle köra till akuten direkt. Jag skickade med en macka och sedan åkte de iväg. Tänk så det kan bli! Det är sådant som man aldrig kan förbereda sig på.

Tisdagar är helt klart en mellandag. Nu är det dags att låta den här dagen gå över till natt och sedan är det dags för en lillördag.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s