Mitt i veckan

Morgonen blev lite halvstressad, eftersom ingen ville gå upp när klockan ringde. Men efter många om och men så kom vi upp. Lillan var fortfarande sjuk, med förhöjd temperatur. Hon och maken fick stanna hemma idag, eftersom jag skulle ut i verkligheten. Det var faktiskt skönt att komma hemifrån ett tag idag och arbeta i årskurs 5. Det kändes som att jag har varit hemma alldeles förlänge. Jag behövde det sociala. Men egentligen hade jag behövt arbeta med skolarbetet. Trots det gick jag glatt iväg och arbetade. Det var roligt! De hade förändrat en del saker på skolan, men jag tyckte att de hade gjort bra förändringar.

När jag kom hem var det nästan dags att starta förberedelserna inför karatekvällen. Under tiden spelade pojkarna TV-spel och Lillan spelade datorspel. Maten blev klar och precis när vi skulle sätta oss för att äta var det dags igen. Vår äldsta son mådde dåligt. Egentligen är det inte konstigt, eftersom Lillan har varit sjuk hela veckan. Men jag trodde faktiskt att ingen mer skulle drabbas. Sonen fick stanna hemma och Mellanpojken och fadern åkte iväg på träningen. Jag hoppas innerligt att den äldsta sonen sover bort förkylningen. Nu är vi verkligen trötta på det här!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Mitt i veckan

  1. Milou skriver:

    Åh, att ni aldrig får bli friska nån gång… Kanske läge att ta upp med husläkaren att göra nån form av odling på er allihop, så att inte nån av er är smittbärare och därmed återinfekterar de andra? (Fast ni har iofs inte haft -samma- sjuka hela tiden…)

    Eller vädra hela huset och städa varenda yta med desinfektionsmedel och tvätta sängkläder i 90 grader? Äsch, jag vet inte. Hoppas bara ni blir friska nån gång, det är så tärande att ständigt bli sjuk igen.

    • tavar skriver:

      Hej!
      Det börjar kännas lite tröstlöst. Men vi har faktiskt storstädat huset och kört alla sängkläder i 90 grader. Det hjälpte inte. Vi gjorde det i helgen och sedan blev Lillan sjuk på söndagsnatten. SUCK! Jag vet inte riktigt vad det ska till för att det här skall släppa. Precis som du skriver har vi inte haft samma sjuka hela tiden, så det är inte samma baciller som kommer tillbaka. Men jag tog upp det med distriktsköterskan idag och hon sa att det var helt normalt. Det enda vi kunde göra är att vänta ut det. 🙂 Hon trodde att det skulle lösa sig så fort solen blir lite varmare. Men det börjar kännas motigt. Min man och jag har bara börjat skratta så fort någon verkar vara på väg att bli sjuk. 😀 Vi blir inte förvånade!
      // Tina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s