Dåligt med bloggande

Kära nån vad jag har varit dålig med att skriva i min blogg på sista tiden! Men det är för att det händer så mycket hela tiden, så jag hinner inte fästa ner vad det är som händer. December har gått i rasande fart. Den gör nästan alltid det. Det är mycket som ska pyntas och pysslas med samtidigt som skolarbetet är mycket intensivt.

Det som har hänt i skolans värld är att jag fick VG på min SWOT-rapport. Det var verkligen skönt, eftersom jag arbetade så med den. Tyvärr blev den lite överarbetad, men i det stora hela är jag nöjd med den. Jag hoppas att företaget också blir det och att den gjorde lite nytta. I övrigt är det full fart med uppsatsarbete. Vi skriver en uppsats för att träna inför den stora c-uppsatsen. Det är mycket spännande och intressant, men tiden rinner ibland för fort. Visserligen tror jag att vi kommer att hinna få den färdig, fast det känns stressigt. Härom dagen såg jag schemat för vårterminen. Det postiva med det var att vi fick det i så god tid och det negativa var att vi fick se vad mycket det är vi skall hinna med. Men det kommer säkert att gå bra. Bara man tar en sak i taget.

När det gäller privatlivet så är det mycket på gång. Barnen har jullov och det märks här hemma. Det är mycket rörigt här hemma och även en del konflikter. Det kan bli lite kämpigt, men jag tycker att det går förhållandevis bra, med tanke på att barnen inte kan eller vill vara ute lika mycket som på sommaren. Det är visserligen gott om snö, men vissa dagar är otroligt kalla.

Julafton var vi som vanligt här hemma. Vi hade en stor julafton i år och det innebär att både farmor och farfar samt mormor och morfar är här. I vanliga fall brukar även Farmor I vara här också men i år skulle hon fira tillsammans med sin Olle. Vi saknade henne naturligtvis, men vi är ändå glada för hennes skull. Det var många paket som skulle delas ut. Jag tror faktiskt att alla blev nöjda. Det verkade så i alla fall. Sedan åt vi god julmat och det var så gott, eftersom vi inte hade smugit oss till att äta av den tidigare. De senaste dagarna har vi ätit sådant som man inte brukar ha på julbordet. Jag kanske skall säga att vi inte brukar ha det på bordet. Vi har ätit köttgryta, kyckling och risotto. Till julbordet gjorde vi som vi brukar göra och använde oss av ett knytkalas. Alla gästerna och vi själva gör det som vi är bäst på, ex. farmor gör alltid stekt inlagd sill, farfar gör hackekorv, mormor gör revben och morfar gör ris á la Malta. Dessutom hade vi tidigare fått av Farmor I senap. Den är så stark och god.

Juldagen var vi hemma hos min mans far och mor. Där fortsatte vi firandet tillsammans med min mans bror och hans familj. Det var trevligt och som vanligt när kusinerna träffas är det full fart. Det blev mycket livat och glatt i alla hörn av farmor och farfars hus. Det är tur att de har ett stort hus. Det finns många skrymslen och vrån som de kan vara i, men naturligtvis drogs de till att vara där vi är. Stämningen var hög och det var mycket prat i luften. Svärmor och svärfar bjud på den sedvanliga lutfisken eller köttbullarna, beroende på vilket man tycker bäst om.

Annandagen var vi hemma. Det var skönt. Vi tog det lugnt och barnen rastade av sig lite utomhus. Jag skrev på uppsatsen och min man fick roa sig med tvätten. Det var lite orättvist fördelat, så jag gav honom ett handtag ibland. Det är konstigt att det alltid blir så mycket tvätt och den dyker alltid upp när det är så mycket annat som man vill göra. På kvällen gick vi på en gudstjänst. Det var så att jag tyckte att vi faktiskt inte hade varit i kyrkan under hela julen och det är ändå det som hela jul-stohejet handlar om. Det blev en lugn och skön avslutning på julhelgen. Gudstjänstbesöket avslutades med en fika. Mysigt!

Måndagen började tidigt. Det var för att jag hade en läkartid direkt på morgonen. Jag har känt mig lite krasslig och före jul gick jag på en hälsokontroll. Läkaren tyckte att jag skulle kolla upp mitt blodtryck och ta lite blodprover. Vi får se vad de säger, men källan till olustkänslorna är nog högt blodtryck. Antagligen skall jag väl försöka gå ner i vikt under det här kommande året, så kanske det rättar till sig. Resten av dagen var en pluggardag. Jag och Ullis skrev och satte ihop vårt arbete. Det börjar växa fram och det finns en viss struktur i det hela. Jag tror att vi kommer att få det klart. Hittills ser det bra ut.

Måndagkvällen var vi iväg igen. Det var mina föräldrar som bjöd på middag. Det var gott. Mamma hade gjort kyckling i ugn med curryris, som jag tidigare har gett recept på här i bloggen. Vi hade en lugn braskväll hemma hos dem och pratade och tittade på elden i kaminen. Det var så stämningsfullt, med ljus, eld, julgran, etc. Allt var stilla och andades julfrid. När vi gick hem i snön i mörkret, var det varmt och skönt inombords. Precis en sådan känsla som julen skall förmedla, lugn och harmoni.

Tisdagen innebar en dag hemma igen. Barnen och min man var ute i snön och genomförde lek och snöskottning. Den här vintern har varit helt otrolig hittills. Jag läste i tidningen att på sina platser här i södra Sverige hade det kommit upp till 85 cm snö. Det är mycket för att vara här. Tidigare var det inte ovanligt att julafton och midsommarafton hade samma väder och var lika kalla. Det brukade ofta handla om regn och +10 grader. Men så är det alltså inte längre. Undra hur det här slutar? Troligtvis kommer snön att ligga till  april. Under tiden som de var ute och hade roligt, så satt jag här vid min dator och knackade. Det såg så roligt ut ute. Dessutom sken solen och bara det gjorde att motivationen sjönk. Men samtidigt vill jag få uppsatsen klar.

Onsdagen, alltså idag, började likadant som måndagen. Jag skulle iväg och ta ett blodprov. De hade inte gjort rätt med de förra blodproven, som de tog. Bilen startade efter mycket om och men. Det är nämligen så att först slutade min bil att fungera. Bilens system säger själv att det är fel på Lambdasonden. Inte för att jag vet vad det är, men den fungerar alltså inte. På juldagen ville inte min mans bil starta. Men där handlade det om batteriet. Den tycker väl inte om att det har blivit kallt. Det verkar vara en klok bil. Varför skall man ut och köra när det är så kallt? Men vi ska byta batteri på den. Sen kommer den nog att vara som ny.

Efter blodprovstagningen var det dags för ett handledarmöte med vår handledare. Vi skulle träffas i ACP och berätta om hur arbetet fortskred och vad det var vi undersökte. Jag var faktiskt inte alls beredd på det, utan jag trodde i min enfald att det bara skulle vara en stund till att ställa frågor till handledaren. Men tji fick jag. Visserligen var det intressant att höra hur det gick för de andra, men egentligen var det inte speciellt givande. Fast lite matnyttigt fick vi reda på.

Barnen och min man var under tiden iväg och bytte en lampa och batteriet i min mans bil. Därefter åkte de till min mans brors familj och firade den äldsta sonen, som fyllde år i slutet av november. Vi har inte hunnit gratulera honom p. g. a. att vi har varit sjuka eller så har de varit sjuka och därefter kom julen emellan. Men i dag blev det av. Det var verkligen på tiden!

Nu tror jag att jag måste fortsätta med uppsatsen. Jag hoppas att jag hinner skriva en gång till innan året tar slut. Vi hörs vid ett annat tillfälle.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s