Vad trött jag är!

Idag och innan i veckan har jag varit mycket trött. Jag tror att det beror på att det är många saker som händer samtidigt. Tiden räcker inte till. Den här veckan har jag arbetat ungefär halvtid i skolan. Det har varit roligt, men inte idag. Jag har haft årskurs fem de här dagarna. Idag märktes det att barnen var trötta och att den första snön har kommit. Oj, oj, oj! Det blev verkligen kaos. Bråk i klassen och mellan klasserna. Hm, ändå tycker jag att de regler som finns på skolan är enkla och raka. De går inte att missförstås. Men vill de inte så vill de inte… Saken blev inte bättre av att jag har sovit väldigt lite inatt. Det är nämligen så att två av våra barn har blivit sjuka – magsjuka. Usch! Jag avskyr verkligen det!!! Det var vår minsting som började i söndags. Sedan var hon relativt pigg i måndags. Därefter var det mellanbarnet på tisdagsmorgonen. På eftermiddagen var det dags för lillasyster igen. Dessutom hände samma sak mitt i natten. Men det är sådant som man som småbarnsförälder måste igenom. Jag hoppas bara att det inte är flera i familjen som drabbas. Det har vi verkligen inte tid med. Idag har det alltså varit bättre, men det vågar jag väl inte säga högt. Vi får hoppas att yngste sonen inte får tillbaka det. Jag håller tummarna för det.

På scouterna gjorde vi experiment. Det var spännande. Barnen var intresserade, men de hade samtidigt myror i kroppen. Vi löste det genom att leka några springlekar. Tyvärr kunde vi inte vara ute, eftersom det den kvällen spöregnade precis som det har gjort de senaste fem dagarna. Men efter denna kväll kom kylan och regnet övergick till snö. Brr! Jag fryser och barnen blir alltid överlyckliga. Det kom som väl är inga enorma mängder, utan bara ett tunt lager på några centimeter.

På högskolan är det som vanligt full fart. Den här veckan är det dags för tre stycken inlämningar. Det positiva är att jag redan har lyckats lämna in två av dem, men den största uppgiften har jag kvar. Jag måste till på söndag bli klar med min SWOT-rapport. Jag måste erkänna att jag tycker att det känns segt, men jag skall ordna det. Det bara är så… Den första uppgiften som blev klar var en uppsatsplan som handlar om nästa delkurs. Det är så skönt att vi arbetar parvis med uppsatsen. Det är lättare när det finns någon som man kan bolla idéer, tankar och intryck med. Uppsatsplanen har vi redan fått tillbaka tillsammans med feedback. Vår handledare är bra på det. Hon ger alltid mycket konstruktiv kritik och det gör att det går att rätta till det som inte är bra. Den andra uppgiften handlar om ”mentorskap”. Vi skulle fundera över mentorskap och sätta in det i ett sammanhang samt försöka koppla samman det med vår kurslitteratur och artiklar på nätet. Jag gjorde naturligtvis ett alldeles för stort arbete, för många sidor, men vi får se vad hon säger. Det gör ingenting om jag får komplettera, fast helst vill jag inte det. Det finns ingen tid över till det. Men egentligen är det så att genom kompletteringar kan man lära sig mycket. Tack min vän som fick mig att inse det. Det gjorde att pressen på att jag skulle klara mina kurser blev lättare att bära. Nu skall jag alltså ”bara” försöka snickra samman en rapport. Just nu känns det lite omöjligt. Jag tror att det beror på för mycket nattarbete framför datorn. Timmarna på dygnet räcker inte till. Jag skulle vilja utöka timantalet med åtta timmar, så att jag hinner sova. En av mina basgruppsmedlemmar tycker att jag är som en liten tomte som sitter och plitar på mina arbeten mitt i natten. Jag gillar den idén. Den tilltalar mig!

Nej, nu är det nog dags att försöka komma till skott och göra något av allting som jag måste göra…

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vad trött jag är!

  1. Milou skriver:

    Jag känner igen den där tröttheten fast jag inte har ett jobb förutom skolan… Det är mycket nu, verkligen. Att hantera sjuka barn eller vara sjuk själv samtidigt som man måste prestera i skolan är tufft.

    Men när vi tagit oss igenom det är vi starkare och klokare. 🙂

    Slit inte ut dig bara!
    Kram!
    /K

    • tavar skriver:

      Hej K!

      Jag ska försöka att inte slita ut mig, men jag vill så mycket. Det gör att jag tycker att timmarna inte räcker till. Tänk vad starka och kloka vi kommer att bli innan det här är över. Vi får hjälpa varandra att nå mållinjen! Tillsammans kommer vi att klara det!!!

      Kram

      Tina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s