Höstlov är välbehövligt

Den här veckan har verkligen varit trevlig. Det blev en vecka då jag laddade batterierna. Visserligen pluggade jag emellanåt, men tempot har varit mycket lugnare och jag känner inte av den sedvanliga stressen. Men tyvärr börjar veckan gå mot sitt slut, fast det faktiskt är tre dagar kvar.

Tisdagen började med en avstressande start. Barnen tittade på TV och jag kunde pyssla med mina morgonrutiner i lugn och ro. Efter frukosten tog vi hand om tvätten och därefter dök mina föräldrar upp. På programmet stod det lövräfsning och kojbygge. Dessutom hann jag skriva lite anteckningar inför onsdagens SWOT-intervju. Resterande delen av dagen var lika mysig. Egentligen tror jag att jag hade passat till att vara hemmafru? Jag vågar väl inte säga det högt och dessutom är det tyvärr inte möjligt i dagens samhälle.

Onsdagen slutade inte på ett bra sätt. Min man blev påkörd av en taxi när han skulle cykla hem från tåget. Det var tur i oturen att det slutade så bra som det gjorde. Min man fick skrubbsår på höger ben, men annars klarade han sig fint. Det var värre med cykeln. Den blev helt skrotfärdig. Jag förstår inte hur taxichauffören kunde missa honom? Cykeln hade lyse och det var igång! Hmm, jag hoppas verkligen att taxichauffören tar det lite lugnare på vägarna i fortsättningen. Nästa gång kanske det händer något värre.

Onsdagen var mer stressig på morgonen. Barnens mormor och morfar skulle hämta dem för att gå på höstmarknaden i stan. Jag hade ingen möjlighet, eftersom jag skulle göra en SWOT-intervju med en personalchef. Av tradition är det alltid tråkigt väder denna dag, så även i år. Regnet bara öste ner och det såg inte ut som att det skulle upphöra. På grund av vädret fick de låna min bil och köra ner till marknaden. Jag kan tala om att de blev dyngsura ändå och det gjorde att de inte stannade så länge. När de hade köpt marknadskarameller gav de upp. Resten av dagen tillbringade de inomhus och bakade. MUMS säger jag, eftersom vi fick hem en hel del av det. Det ligger i frysen och väntar på att ätas upp.

Jag hade min första SWOT-intervju denna dag. Det var nervöst. Men det var inga problem. Personalchefen var hur trevlig som helst och hade massor att berätta. När intervjun var klar undrade han om jag behövde prata med någon mera i organisationen. Jag svarade att jag gärna ville det, eftersom det ibland är bra att ha flera källor att gå till. Jag tror att det är bra med en större mängd råmaterial att använda, för att säkerställa SWOT-analysen. Direkt efter analysen var jag en snabb runda på höstmarknaden. När jag kom dit hade solen kommit fram, men tyvärr blåste det ganska rejält.

På eftermiddagen när jag kom hem fick jag äta lunch lite snabbt, eftersom jag skulle ha handledningsmöte med skolan. Vi samlades som vanligt i vårt egna lilla Adobe-rum. Det gick bra, men tyvärr slutade det som vanligt. Jag blev bara mer förvirrad. Vår handledare gav svar, men inga raka. Jag fick fundera en lång stund efteråt för att försöka greppa vad det var hon egentligen sa. Men jag tror fortfarande inte att jag hängde med. Vi får hoppas att det löser sig. Det brukar alltid göra det!

Kvällen rullade på i vanlig ordning i hällande regn. Middag i flygande fläng (korv med makaroner) och sedan avlöste karatelektionerna varandra i sedvanlig ordning.

Jag fick tag i en respondent till, men p. g. a. tidsbrist från bådas håll fick det bli en kvällsintervju. Det var tur att jag kände personen sedan tidigare. Det blev en trevlig och informativ stund. Vi drack thé och åt rostat bröd. Det blev mycket sent och min man hann börja bli orolig, speciellt som jag lämnat mobilen på hallbordet hemma. Men vi hade mycket att prata om. Det var inte bara SWOT-intervjufrågorna som vi samtalade om, utan det var även allmänt snack. Det var trevligt. Tack för det, om du nu läser detta.

Idag var verkligen en toppendag. Solen lyste och det var +11 grader. Det tycker jag är varmt för årstiden. Vi sov länge, förutom min man som var tvungen att arbeta. Han får minsann inget höstlov. Vi andra tog det lugnt. När jag hade stökat runt lite i huset gick vi ut, jag och barnen. Barnen ville så gärna hoppa i lövhögar. Det gjorde vi. De älskade verkligen det och det gjorde även jag. Det är roligt när vi hittar något att göra som alla tycker om. Därefter gick vi till deras nybyggda koja, som morfar hade hjälpt dem med. Den var fantastiskt välgjord och genomtänkt. De fick full pott av mig för bra genomfört kojbygge.

Eftermiddagen började vi förbereda lite farsdagpresenter. Vi kokade morotsmarmelad. Vår minsting hade sett att Findus och Pettson gjorde sådant och det ville hon också göra. Den blev mycket god och personligen tycker jag att burkarna blev fina. Barnen kan känna sig stolta över arbetet de gjorde.

Morotsmarmeladen är lätt att göra. Det är 500 gram morötter som rivs på rivjärn. Skalet av en apelsin och en citron kokas i 5 minuter ihop med morötterna tillsammans med 6 dl vatten. Därefter häller du i syltsocker, ca 10 dl och blandar även i saften av apelsinen och citronen. Låt koka upp igen och sjud till den blir lite geléartad. Skumma väl. Häll upp på väldiskade glasburkar, helst atamonsköljda. Förslut dem väl. Ät och njut!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Höstlov är välbehövligt

  1. Malin skriver:

    Vad otäckt med påkörningen, tur att det inte gick värre. Jag känner mig lika förvirrad som vanligt ang. examinationerna men det brukar ju ordna sig ändå. 🙂

    • tavar skriver:

      Hej Malin!
      Jag tyckte också att det var otäckt med olyckan. Jag var skakis länge efteråt och det var ändå inte jag som råkade illa ut.
      När det gäller skolarbetet så verkar det vara ett allmänt tillstånd att var ständigt förvirrad. Jag undrar varför de inte kan tala rakt ut. Vad är det de vill ha av oss? Men jag vet ju att det är ett led i vår utveckling att lära oss lära självständigt. Fast ibland blir jag trött på det. Jag saknar ibland tiden när man blev matad med den informationen som behövdes. Men egentligen lär jag mig så mycket mer på det här sättet. Jag är lite kluven inför det här sättet att lära. Det har varit utvecklande och lärorikt. Men det är inte roligt att vara så här osäker hela tiden. Varje gång jag lämnar in undrar jag om jag har förstått det rätt. Därför är det skönt att höra att det finns andra som också är förvirrade.
      Allt gott önskar jag dig…Kram
      Tina

  2. Malin skriver:

    Jo, man har ju alltid den här undrande känslan om man verkligen gör rätt eller är på helt fel spår. Det har inte hänt ännu men jag är livrädd att en dag få som svar på något jag lämnat in att jag har missuppfattat uppgiften helt och måste göra om det… Det är stressande.

    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s