Nu är det snart fredag…

Onsdagen blev en mycket blåsig dag. Det blåste så att jag undrade om vi skulle blåsa bort. Dessutom kom det några kortvariga skurar. Det var irriterande! På morgonen när vi skulle gå till skolan regnade det intensivt. När jag såg det så letade jag upp alla regnkläderna till barnen. Men när alla regnkläder och stövlar var på, så slutade det precis när vi kom ut. Det första barnen sa var ”Mamma, det regnar ju inte”. Usch, det blev inte bra. De tyckte att jag var tokig, som hade tvingat på dem regnkläder. Det som var bra med hela händelsen var att nu vet jag var alla stövlar och regnkläder är. Det är bra att veta, eftersom hösten brukar innehålla regn och rusk.

När min dotter och jag hade lämnat pojkarna på skolan gick vi och tog hand om mina föräldrars katt. De har nämligen åkt iväg på en minisemester till Göteborg. De har några goda vänner där, som har ordnat fram en lägenhet som de får låna. Efter att vi hade pysslat om katten och blommorna lite, så gick vi hem för att roa oss med sådant som måste göras i hemmet. Därefter satte vi in våra egna katter i kattburarna och placerade dem i bilen. Det var dags för deras årliga spruta. När vi kom till veterinären var det alldeles fullt av människor och djur som väntade. I början tyckte minstingen att det var roligt och spännande med de andra djuren, men när tiden gick utan att det blev vår tur så tröttnade hon. Vi fick vänta ca 40 minuter. Det var inte roligt, men när vi kom in i undersökningsrummet gick det mycket fort. Jag tror att det var klart på 5 minuter. Tyvärr tar det alltid så lång tid att vara hos veterinären. Det är konstigt att de inte kan boka tiderna med lite mer mellanrum. Men egentligen vet jag vad det beror på. Det är alla dessa djur som kommer in på akuttider. Jag brukar ha förståelse för detta, men igår var det svårt när dottern blev trött och tiden för att hämta den yngsta sonen närmade sig. Men vi hann i tid. Vi hann till och med äta innan sonen skulle hämtas.

På eftermiddagen sov dottern och under tiden såg mellanbarnet på en film. När den äldsta sonen kom hem hade han en kompis med sig. De skulle spela TV-spel (Lego StarWars). Det hade de bestämt i skolan. För min del gjorde det inget, eftersom det blåste och var riktigt otrevligt ute. När kvällen närmade sig var det dags att ordna fram middag. Sedan var det karateträning för min man och vår äldsta pojk. Jag, dottern och den andra sonen åkte iväg till mina föräldrars hus. Där hade en del blomkrukor blåst ner, så vi tillbringade en stund med att leta upp blommorna. Samtidigt fick katten lite mat och kel. Det gillade hon. Jag tror att hon kände sig lite ensam. Sedan var den dagen slut. Tiden springer verkligen iväg.

Idag, torsdag, var det mycket bättre väder. Solen sken och det blåste bara lite grann. Det var trevligt att se den blåa himmeln igen. När vi kom till skolan märkte vi att vi hade glömt att ta med frukten till fruktstunden och munkjackorna. Barnen hade på sig fleecejackorna idag, eftersom det inte var mer än 10 grader varmt på morgonen. Men fram på dagen så skulle det bli lite varmare. Jag tycker att det är en svår tid, när det gäller kläder. Vad skall jag skicka med dem? Det blir alltid dubbelt upp. Jag lägger alltid ner kläder både för varmt och kallt väder. Min dotter och jag fick naturligtvis gå hem och hämta det som vi hade glömt. Efter avlämningen i skolan gick vi bort till mina föräldrars katt igen. Därefter tog vi bilen och åkte ner till stadens centrum. Vi hade bestämt oss för att gå några ärenden (jag hade bestämt) och sedan ville min dotter att vi skulle gå och fika på ett konditori. Det var verkligen mysigt. Vi satt och pratade ”tjej-snack”. Det var intressant att lyssna på vad hon hade att säga. Det visade sig att hon hade spanat in pojkarna på sitt dagis. Jag trodde faktiskt inte att det kom så tidigt, men tydligen har hon börjat med det. Hon är bara tre år, så det var inte så djuplodat. Men det var roligt att få en inblick i hennes tankegångar. Dessutom pratade vi om många andra saker. Det var mycket trevligt att få en pratstund bara med henne. Det är inte ofta som det händer. Annars brukar det alltid vara flera som vill vara med och samtala. Det är också roligt, men nu kändes detta som lite extra. Ett samtal bara med henne.

Här under eftermiddagen har mellanpojken en kompis med sig hem från skolan. Det är verkligen fullfart här hemma. Det var bara igår som han inte tog någon kamrat med sig hem. Vi får se hur det blir nästa vecka. Då börjar han på fritids. Redan denna veckan ser jag att han är mycket tröttare, än vad han brukar vara. Vi får hoppas att han vänjer sig vid skolan snabbt. Annars kommer han att bli helt omöjlig. Det märks nämligen på humöret, när han är trött.

Och nu närmar sig fredagen med stormsteg…

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s