Midsommardagen 2010

Idag är det dagen efter och det märks. Hela familjen är trött. Vi har haft en stor grillkväll och en liten. Barnen är stingsliga och börjar lätt bråka med varandra. Jag undrar om de kanske skulle sova middag idag? Även jag skulle behöva det. Ikväll skall vi till mina föräldrar. Det skall bli skönt att komma till ett bord och att det inte är jag som har lagat maten. Det brukar bli något gott…Vi får se. Det blir nog jordgubbar. Mina föräldrar har ett stort jordgubbsland. Jag håller tummarna!

Torsdagen (dagen före midsommarafton) började inte bra. Mina svärföräldrar kom hit och vi började bråka. Det var inte roligt. Men dagen blev sedan bättre. Jag och barnen förberedde grillningen och när min man kom hem började vi duka. Grillfesten skulle börja kl 17, men alla var försenade. Det var tur det, eftersom vi också var lite sena. Men gästerna droppade in runt halv sex. Tiden bara flög iväg och som vanligt hade vi mycket trevligt. Det var mycket skratt och prat, men det hela avlöpte relativt lugnt. Det blir ofta hög ljudvolym när det är nitton stycken som samlas i ett uterum. Det var elva barn och åtta vuxna. Det är bra när gästerna har med sig det de vill grilla och det som de vill dricka, för då får alla det som de vill ha. Efterrätten stod vi för. Ni kanske kommer ihåg att jag berättade om chokladtårtan, som jag skulle göra när barnen sov? Den blev uppskattad. Men den tog inte slut, så vi åt den även på midsommarafton.

Vädret på midsommarafton var faktiskt bra i år. Det var varmt och skönt. Efter frukosten åkte vi hem till min mans föräldrar och klarade ut bråket. Det känns skönt. Nu förstår vi varandra igen och allting är utrett. Men efter denna händelse fick vi bråttom, eftersom vi skulle köpa blommor och hinna med mycket där hemma innan midsommarfirandet. När vi kom hem bakade min man en jordgubbsrulltårta och jag gjorde blomsterkransar till mig och vår dotter. De blev fina, men det var stressigt att hinna göra dem innan gästerna kom. Dessutom skulle vi äta något också.

Familjen, som kom för att hälsa på oss, kom vid halv tre. Det var för att vi skulle hinna vara med på det offentliga firandet av midsommar. Vi åkte bil och sista biten gick vi. Det är så mysigt när alla går gemensamt ner till havet med kaffekorgen och blomsterkransar i håret. Det blir som ett lämmeltåg, när alla går i karavan. Då känner jag att det är midsommar! Visserligen hade vi inte kaffe med oss, men vi hade thé och saft istället. Väl nere vid havet skall alla hitta en plats som picknickfilten kan rullas ut på. Sedan satt vi och såg när de reste midsommarstången undertiden som vi fikade. Det var mycket gott och trevligt. Efter det gick jag och min kompis Malin tillsammans med alla barnen ner och dansade runt midsommarstången. Det var roligt. Det var ovanligt många som ville vara med, så det blev faktiskt fem ringar runt midsommarstången. Av våra barn var det bara vår mellanpojk som inte ville vara med.

På kvällen var det dags att tända grillen och börja förbereda maten. Det är konstigt att tiden bara försvinner när man gör sådant. Vi kunde inte börja äta förrän klockan 19. Detta trots att allting var klart. Märkligt! Men så är det och det gjorde att alla verkligen var hungriga när maten stod på bordet. Resten av kvällen förflöt i stillhet och vi vuxna satt och pratade med varandra. Undertiden lekte barnen både ute och inne. När klockan var elva märkte vi att grannens äldsta son hade fest, men det blev ändå en lugn midsommarafton. Ungdomarna hördes faktiskt inte så mycket. Vi tror att de hade festen i grannens källare.

Idag fick vi höra att några andra vänners äldsta son hade svalt en 1 krona på midsommarafton. De fick tillbringa hela dagen och även natten på barnakuten. Det är inte roligt. Men allting avlöpte bra. De är hemma igen. Till saken hör även att de fick åka till akuten förra helgen också, men då var det deras minsting som hade skadat sig. Den gången handlade om en skada i handen. De var lite trötta på att få sina helger förstörda på det här viset. Jag hoppas att de får en lugnare sommar framöver. De är lite oroliga inför sin stundade semester. Jag förstår dem verkligen. Om ni läser detta, så skall ni veta att jag verkligen håller tummarna för att ni skall få en lugn och skön sommar, utan fler ambulansfärder.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s