Dagen började med ett besök hos tandhygienisten. Hon skulle kolla så att det fanns nerver som levde i mina framtänder som jag slog i under lördagen och därefter skulle hon ta röntgenbilder av överkäken. Detta för att se om det hade hänt något med tänderna. Det visade sig att den vänstra framtanden hade blivit lite rörlig. Det tandhygienisten sa till mig var att nu kan vi bara vänta och se åt vilket håll detta går. Vi skulle avvakta och om en månad skall jag göra ett nytt återbesök, men denna gång hos tandläkaren. Mina förhållningsregler vara att inte äta hårda saker, dela all mat i små bitar och äta försiktigt. Nu kan jag bara hålla tummarna för att tanden skall få för sig att fastna igen.

Det blev inte mycket pluggande idag, eftersom jag var tvungen att se över försäkringsbrev och fylla i blanketter och försöka förstå hur de skulle fyllas i. Det var inte lätt och jag vet fortfarande inte om jag har gjort på rätt sätt. Det var mycket regler och undantag att sätta sig in, men jag hoppas att jag har fått ihop det. Nästa steg är att försöka hitta en optiker som jag kan gå till. Jag känner i ögonen att det är inte optimalt med dessa gamla glasögon. Mina ögon blir så trötta på kvällarna.

Studierna går i alla fall framåt. Tyvärr hann vi inte få andra uppsatsen färdig, men vi kände att det inte skulle fungera. Det är bättre att göra ett bra arbete och bli nöjd med det som man har åstadkommit. Idag fick jag en leverans med böcker, så nu är det bara att plugga på. De böckerna som kom idag verkar mycket intressanta. Det tråkiga är att jag inte hinner läsa dem så noggrant som jag skulle vilja. Men jag får väl skumma dem nu och sedan när jag får tid kan jag läsa dem ordentligt. Böckerna är verkligen högaktuella och intresserar mig mycket. De handlar om migration i Sverige, EUs migrationspolitik, människor med trauman samt mänskliga rättigheter. Imorgon är det full fart framåt… Nej just det!!! Det går inte! Jag ska ut och arbeta i verkligheten några timmar. Men det är i och för sig lika roligt. Det är en årskurs fyra som jag ska vara i och i den åldern brukar vara barnen vara pratglada och tycka om vikarier. Vi får hoppas att det gäller för den här klassen också.

På fredagskvällen åkte vi dit och bekantade oss med lägerplatsen. Vi behövde inte sätta upp militärtältet, utan det hade vi ledare redan gjort under torsdagskvällen. Det var tur att vi fick förstärkning, för vi hade nog inte fått upp det utan hjälp. Fredagen försvann fort. Vi byggde en lägerbålsplats och fixade ett utedass. Det tyckte barnen var spännande. Sedan var det dags för fredagsmys framför elden. Därefter läste jag en godnattsaga när alla barnen hade hittat en plats i militärtältet. Tyvärr var det en lite gosse som inte ville vara kvar över natten, så vi fick ringa mamma. Men killen kom tillbaka nästa dag och hade alla sina saker med sig och hade beslutat att försöka en natt till. Det tycker jag var starkt gjort av honom och hans föräldrar. Det bästa av allt var att pojken verkligen stannade kvar hela följande natt.

Lördagen började tidigt och då var det riktigt kallt i luften, trots att solen lyste. Det var trots det mysigt att se alla sömniga barn och ledare när de vacklade ut och försökte hitta rätt strumpa. Men efter en stund var alla på benen och vi kunde börja dagens aktiviteter. Vi började med att dela upp barnen i två grupper och sedan tog jag hand om en grupp medan två andra ledare tog hand om den andra gruppen. När det hade gått ungefär en timme så bytte vi grupp. De byggde saker och lärde sig surrning och knopar i praktiken. Jag och den andra gruppen lärde oss spårtecken och sedan fick vi göra ett studiebesök hos de som vi köper ägg av. Barnen var helt saliga. De älskade verkligen, precis som jag, att titta på hönsen, tupparna och kycklingarna och iaktta hur de betedde sig. Dessutom så passade de på att prata med K eller N för att ställa de frågor som de undrade över. K och N är de trevliga människorna som har hönsen och som lånade ut en bit skog som vi kunde vara i. Tack snälla ni för det! Vi kommer gärna tillbaka fler gånger.

När det var dags för lunch stekte vi pyttipanna. Det gick snabbt och tur vad det eftersom många var hungriga. Därefter gick vi en runda med spårtecken. Egentligen var det meningen att vi skulle göra aktiviteter under tiden som vi gick, men klockan rann iväg och barnen var så trötta så vi valde att bara gå och leta efter tecken. Vi kom fram till målet och där fick vi mellanmål innan det var dags att gå tillbaka. Det var på återvägen som olyckan var framme. Vi skulle gå över en stengärdsgård. Alla barnen gick över utan problem, men sedan var det dags för mig. Hmm… Jag vet inte hur jag lyckades men jag ramlade i alla fall framlänges när jag kommit halvvägs över. Det var inte bra. Med ansiktet ramlade jag rakt ner mot stenarna och slog i näsan och överkäken. Därefter ramlade jag, enligt vittnen, väldigt snyggt runt och låg på rygg när jag förstod vad som hade hänt. Hela ansiktet kändes helt bedövat först, men därefter gjorde det fruktansvärt ont. Dock blev det inget näsblod. Näsan blev svullen och en fläskläpp fick jag. Blåmärket som kom har nästan försvunnit nu. Det stora problemet var att glasögonen gick sönder och vi var mitt ute i skogen. När vi började gå tillbaka så märkte jag att jag hade vrickat foten och stött i knäna lite grann, men det var inte värre än att jag kunde gå.

Vi kom tillbaka till lägret och där var min man och vår dotter. De undrade naturligtvis vad jag hade hittat på. Jag kan säga att båda våra pojkar berättade glatt allting innan jag ens hade hunnit in på hajkplatsen. Men det var skönt för då slapp jag säga det. Jag var fortfarande lite vimmelkantig. Jag kan tänka mig att min man och Prinsessan blev förskräckta. De var där för att lämna mat till oss som vi inte kunde ha med oss, eftersom vi inte hade något kylskåp. Det märkliga var att hela vår familj dök upp just denna kväll för att se hur vi hade det. Både mina föräldrar och mina svärföräldrar dök upp. Min näsa var så öm och alla ville peta på den för att se hur det var med den. Jag förstår dem, men det var inget roligt och ont gjorde det.

På kvällen lagade vi till korv stroganoff och sedan var det dags för det stora lägerbålet. Vi hjälpte alla till med att fixa ihop ett program. Barnen kunde många vitsar och gåtor och vi ledare stod för sång och rop. Det var precis som ett lägerbål skall vara. Efteråt grillade barnen marshmallows och drack chokladmjölk. Det var lördagsmyset och sedan var det dags att gå och lägga sig. Då började en del barn vilja åka hem. Vi gjorde avtalet med dem att om de var vakna när godnattsagan var läst så skulle vi ringa. Det slutade med att det var två barn som åkte hem. De andra hade vi lyckats få ner i sovsäckarna och de somnade under tiden som jag läste. Det bästa av allt var att de verkligen sov hela natten ända tills vi väckte dem. Det var väldigt roligt att se deras miner när de insåg att de hade sovit i tältet hela natten. Det syntes att de blev stolta över sig själva.

Söndagen började med att alla plockade ihop sin sovsäck och sedan åt vi frukost. Därefter var det verkligen ingen rast. Vi packade all gemensam packning, personlig packning skulle letas upp och hamna i rätt väska, militärtältet skulle rivas, utedasset tas om hand, städa efter oss och lastning av all packning i bilarna och på släpet, etc. Det var arbetsamt och det var tur att barnen var så tjänstvilliga. Tillsammans fixade vi det på ungefär två timmar. Sedan var det dags att få hem alla. Som tur var så hämtade min man våra trötta pojkar. De hade inte sovit så mycket, eftersom de två nätterna på hajken var väldigt kalla. Jag hade som tur var filtar med mig som jag kunde lägga över dem och jag tror att de har sovit mer än vad de själva inser. Alla scouterna kom hem och vi ledare åkte till scoutlokalen med den gemensamma packningen. När vi hade lastat av så bestämde vi att det var bäst att vi tog diskning och inventering vid ett annat tillfälle. Vi var så trötta att det inte hade blivit bra att göra det samma dag som vi kom hem. Om ni skulle vilja se hur vi hade det på hajken så kan ni se bilder här.

Med den här hajken satte vi punkt för vårterminen 2012 på scouterna. Vi har lärt oss många nya saker. Vi insåg att vi behöver göra en utvärdering på hur vi skall arbeta med både scouterna och deras föräldrar. Jag kommer att återkomma till detta vid ett annat tillfälle.

När dansshowerna är gjorda är det dags för nästa stora projekt. Det skall nämligen bli hajk. Den här gången skall vi sova över två nätter. Något som Kronprinsen och Prinsen ser framemot. De har tidigare bara sovit ute en natt. Spännande!!! Det som gör det lite extra spännande är att vi skall sova i militärtält. Visserligen har de gjort det tidigare, men det är något speciellt med att sova tillsammans i ett militärtält. Vi får bara hoppas att vädret stabiliserar sig. Det är verkligen fram och tillbaka just nu, men enligt meteorologerna på TV så skall det bli bra väder hela helgen. Vi får bara hoppas att de har rätt. Naturligtvis går det att genomföra hajken i regn och blåst, men det svåra blir att hålla humöret uppe på scouterna om det är dåligt väder.

Nästa nedräkning som är på gång är karategraderingen. Det är min man och våra pojkar som skall göra det i slutet av maj. De ligger verkligen i hårdträning. De rättar varandra och en del sura miner dyker upp, men trots detta tror jag att de gillar det. Dock ligger nerverna utanpå och de är rädda för att de i slutändan inte skall få gradera. Detta trots att huvudtränaren har sagt att de får gradera och vi har betalat graderingen. Men det kanske är bra att de är lite nervösa? Det kan göra att de fokuserar mera och att de vill träna även på fritiden och inte bara på karateträningen. Det roliga är att man kan se en klar skillnad. De har kämpat på bra och det går framåt. Nu gäller det bara att träna vidare och hålla tummarna för att det skall räcka hela vägen.

Skrabbelucker: 2 ägg, 2 dl strösocker, 2 dl mjölk (alternativt vatten eller havremjölk/havregrädde), 6 dl vetemjöl samt 4 tsk bakpulver.

Börja med att röra samman ägg och strösocker och blanda därefter i vätskan. Blanda samman vetemjöl och bakpulver och vänd ner mjölblandningen i äggsmeten. Var noga med att allt mjölet kommer med. Värm sedan en stekpanna och lägg i en rejäl klick med margarin eller smör (mjölkfritt eller olja går bra). Ställ plattan på låg värme och börja steka skrabbeluckerna gyllenbruna. Mitt tips är att du använder två skedar för att klicka ut smeten i pannan. Tänk på att smeten höjer sig p. g. a. bakpulvret så lägg inte skrabbeluckerna för nära varandra. Passa noga eftersom de har lätt för att bränna vid. När de är klara så vänder du dem i strösocker och lägger sedan upp dem på ett fat. Nu är de färdiga att serveras.

Lycka till!

Nästa vecka är det dansshow för vår Prinsessa. Hon ska uppträda på stora scenen två gånger och showens tema är en tidsresa. Det skall bli så roligt att äntligen få se vad det är hon har tränat till under hela terminen. Det jag är orolig för är att hon inte skall våga när hon väl står på stora scenen och allt ljus är riktat mot dem. Vi får bara hoppas att hon genomför detta. Det är inte bara deras grupp som skall vara med, utan det är fem grupper till. Barnen som är med är mellan 3-9 år. Det skall bli så roligt att se!

Scouternas hajk är också nästa vecka. Vi skall sova två nätter i militärtält och hitta på roligheter. Imorgon skall vi spika programmet, för än så länge finns allting nedklottrat på smålappar. De lapparna har jag fått gömma eftersom både Kronprinsen och Prinsen har en förmåga att leta upp dem. De är så nyfikna och vill veta i förväg vad det är som skall hända. Men den här gången har jag gömt det på ett mycket bra ställe, för Kronprinsen hade tidigare i veckan hittat lapparna om avslutningen på scouterna. Det var inte så roligt när han redan innan visste vad vi skulle göra. Scouternas termin avslutades med en julfest. Det kan tyckas lite tokigt, men som ni kanske minns avslutade vi höstterminen med en midsommarfest. Den här gången var det en regelrätt julfest. Vi hade Ris à la Malta, sylt, dans runt granen, julklappsutdelning tillsammans med en tomte samt jullekar. Vi hade roligt och barnen hade precis lika roligt. Jag tror att det är bra att lägga en julfest nu. Barnen har inte hunnit tröttna på julfester och föräldrarna kände sig inte lika stressade som de annars alltid gör vid jul. Det blev en lyckad kväll och ett bra avslut för de scouter som inte skall vara med på hajken.

När alla andra aktiviteter är avslutade finns det en aktivitet kvar, karaten… Den skall i vanlig ordning avslutas med en gradering. Pojkarna tränar för fullt och det märks på dem att de börjar bli nervösa. De till och med drömmer om graderingsprogrammet när de sover. Det märks på att de är väldigt rörliga i sängen och de pratar om karaten i sömnen. Det är faktiskt mycket intressant att lyssna på! Igår tror jag att Kronprinsen och Prinsen låg och pratade med varandra. De sover i olika rum, men de sa högt och tydligt namnen på olika grundtekniker till varandra. Det var riktigt roligt att höra på. Tyvärr var det bara jag som lyssnade på dem, för mannen min somnade i soffan halv nio. Det är alltid samma märkliga känsla att vara uppe och att alla andra sover…

Jag önskar er alla en trevlig helg!

Var rädda om er och se alltid till att ni har någon som ni kan prata med!

Barnen knegar på och det går upp och ner med skola, förskola eller fritids. Vissa dagar trivs de alldeles utmärkt och tycker att allting är ”superbra”, medan andra dagar är det pest att gå dit. Det märks att de vill vara lediga och dessa tidiga mornar är en ständig kamp… Men det är i alla fall inte så många dagar kvar innan det blir sommarlov. Jag räknade precis och det är 27 dagar kvar. Underbart! Nu kan nedräkningen börja! I villket fall som helst så går det bra för dem alla tre. Vi har varit på utvecklingssamtal och jag måste säga att det är skönt att höra att de sköter sig och att det går bra för dem. Visserligen finns det alltid saker som de behöver arbeta med, men det ser jag bara som positivt. Ingen kan vara perfekt! Men som förälder så tycker man troligen att ens barn är det. Långt ifrån alla tycker det, men många… Tyvärr skulle jag vilja säga, för hur kan vi hjälpa vårt barn om vi inte ser att de har brister? Det är vår plikt att hjälpa dem med dessa så att de kan utvecklas och bli de människor som de har kapacitet att vara. Det gäller inom alla områden och inte enbart inom skolans värld.

Alla våra aktiviteter löper på och det börjar märkas att det går mot terminsslut. Många saker skall bli klara. Det handlar om uppvisningsdans, avslutningshow på fritids, karategraderingar, hajk, etc. Maj månad kommer att bli mycket intensiv, men på något sätt skall vi få ihop det. Vi får bara hoppas att det fina vädret håller i sig. Den senaste veckan har vi haft kanonväder. Det har t. o. m. varit uppe på sommartemperaturer. Det har varit helt underbart. Det har gjort att trädgårdsarbetet har börjat med en rivstart. Vi har planterat, klippt gräset och gjort om en jordhög med sten till en vacker stenoas med växter och fågelbad. Det blev bra och vi blev så nöjda. Visserligen blev det kanske inte riktigt som vi hade tänkt oss det, men vi tycker att det blev fint. Nu får vi bara hoppas att fåglarna tycker om det och att växterna vi planterade klarar sig.

Under den här veckan som jag inte har skrivit har det även varit Valborg. Det blev en långhelg i år och jag tror att alla i familjen tyckte att det var skönt. Helgen började med att vi var hos några goda vänner. Där hade vi vinprovning och herrarna hade även whiskey- och romprovning. Barnen var iväg och bowlade under tiden och sedan hade vi en trevlig kväll tillsammans. Vi övernattade och sedan åkte vi hem. Hemma väntade det vanliga arbetet med städning och tvätt. Den här gången fanns det även en annan punkt på ”att-göra-listan”. Vi var tvungna att deklarera också. På måndagen arbetade vi en halv dag och under tiden var barnen hos mina föräldrar. Därefter åkte vi i väg och köpte blommor, dynor och lite annat smått och gott. Den första maj var vi ute nästan hela dagen. Vi gjorde i ordning så att vi kunde få till ett fågelbad. Det var ett arbete som tog nästan hela dagen. Men alla i familjen hjälpte till och till sist fick vi det som vi ville ha det. Den kvällen lade vi oss och var mycket stolta över vårt arbete. Tyvärr hann vi inte med att plantera våra fröer, men det får vi försöka hinna den här helgen.

Nu önskar jag er alla en avslappnad och lugn helg!